Bohlin- har precis skickat dig en vibb.

Bohlin- säger:
det finns power pan i frysen

Bohlin- säger:
// morsan

Sen springer min lillebror (a.k.a Bohlin-) förbi mitt rum, vinkar på mig och ropar glatt;
 - Ellen! Det finns power pan i frysen!

Det gör han inte för att vi har power pan pizza i frysen utan bara för att han är så jävla rolig ibland.

Det är inte förrän jag sätter mig på tåget hem, mitt andra för idag, det mellan Stockholm och Borlänge som jag känner att jag faktiskt skulle vilja gråta. Inte för att jag är ledsen utan bara på grund av någon slags lättnad. Märkligt egentligen. Den otroliga lättnaden fullkomligt sveper över mig. Jag känner mig fortfarande alldeles skakig och nervös, men jag är lättad. Visst har jag redan hunnit säga många gånger hur skönt det är att vara hemma, och visst har jag tyckt det, men inte som nu. Det måste vara det att jag nu är själv för första gången och avkopplingen som koppen med helt vanligt (men ovanligt gott) kaffe har nog sitt finger med i spelet.

Första andetagen av den svenska, kalla (men bara lagom kalla) decemberluften. Det var verkligen speciellt. Jag har varit på Skavsta flygplats två gånger tidigare. Ingen gång på Nyköpings tågstation, ändå känner jag mer hemma där än vad jag har kommit att göra i Chantilly under mina fyra månader där. Jag hade kunnat landa varsom helst i Sverige och jag hade kännt samma trygghet. Det här är hemma. Här kan jag göra mig förstådd och förstå. Men det är inte allt. Även om jag hade varit bra mycket vassare på franska vid det här laget tror jag känslan hade varit lite densamma. Kanske inte riktigt lika stark men den hade haft samma smak, ton, form och färg. Jag är hemma här. Alla är inte riktigt som jag. Men vi liknar varandra. Vi har seder och traditioner, mat, rutiner, värderingar, uppfostran och uttryck som jag inte ens har ord för på franska. Som det kanske inte ens finns ord för på franska. Det finns ju självklart en massa människor i det här landet som jag inte har ett jota gemensamt med och en hel del av dessa värderingar och sätt som jag inte alls uppskattar och det är inte alls så att jag ogillar merparten av alla fransoser men... Jag är hemma här. Här är jag mig, någon, ingen på ett annat sätt. I Frankrike är jag svensk. På gott och ont.

Jag har nog aldrig kännt mig så patriotisk.

Hagel. Som om det skulle vara mysigt pa nagot satt. Det ar kallt och hart sa som det foll nyss skulle det bara gjort ont att fa pa sig. Helt brutalt foll det. Men jag ar anda ganska nojd. Jag trodde inte jag skulle fa se vatten i frusen form i det har landet sahar fore jul. Nu har det visserligen overgatt i vatten i flytande form igen men jag blev forvanad och lite glad. 

Hursom. Nu ni. Idag ar det inte lang tid kvar!! Jag borde borja packa lite smatt. Senare kanske. Har inte riktigt bestamt vad jag ska ta med mig hem. Jag varken pengar eller klader och jag ska forsoka kopa lite julklappar pa lordag hade jag tankt mig. Trodde jag ja, nu ska transport manniskorna tydligen borja strejka igen. Jag vet inte om man ska skratta eller grata. Det ar ingen overdrift pa nagot satt att saga att 'faire la grève' (strejka) ar fransmannens nationalsport, (nast efter boule.) Ta upp det du Christina i dina lektioner om fransk mentalitet och tradition! Har dessutom glomt att fylla pa mobilen med pengar sa jag kan inte hora av mig till den ena och andra som forvantar sig det. Drygt.

Vad som inte ar drygt men som anda innebar lite planering och strukturering av min torsdag ar att jag ska baka sma sma lussekatter att ta med till arets sista franska lektion for aret. Jag, Johanna och Maja ska aven beratta lite om Lucia-firande i Sverige och pa sondag ska vi till Svenska Kyrkan i Paris och titta pa ett riktigt luciatag och luciakonsert! DET kara vanner ser jag verkligen framemot. Fast annu mer ser jag saklart fram emot att aka till Liva for att sova dar sista natten innan jag, hon och Maja aker till flygplatsen i Beauvais, checkar in, satter oss pa planet och flyger hem till Sverige. Tag till Stockholm och byte till Borlange. Ar det for mycket begart att det ar lite sno nar man kommer hem? Lite isigt bara? Frost pa grenarna och atminstone nagra ynka fa minusgrader. Var lamnar jag in min onskelista? En liten adventsljusstake i fonstret pa mitt rum kanske? Det vore trevligt men om det ar for mycket begart ar det okej anda. Jag kommer vara sa jakla glad over att komma hem anda.
Sen drojer det anda till 6:e januari innan jag ger mig av igen. Och innan dess har jag en javla massa te att dricka och strunt att prata!
YAIY! =D

Jag har en kompis som jag skulle vilja blogga lite om. Men, aven om hon ar sa gott som ensam om att lasa den har bloggen ar det val inte sa jattealvarligt om jag sager hennes namn. Men det ar anda internet och jag vill inte hanga ut nagon. Ingen namnd ingen klamd. Lat mig bara referera till henne som N.

N ar en ganska speciell manniska. Om man lyckats undga detta nar man pratat med henne i verkligheten sa att saga ar man duktig, men jag antar att det ar mojligt. Vad som inte ar mojligt ar att missa det nar man pratar med henne pa msn felleksempel (felleksempel/fellexempel betyder till exempel). Innan jag gar vidare in pa detta vill jag reda ut begreppet speciell i det har sammanhanget. Speciell betyder speciell, som i ovanlig, saregen, besynnerlig, unik helt enkelt. Alla dessa ord med en positiv klang. Ty N ar en nara och kär van till mig och skulle jag tycka att hon var speciell med en negativ betoning skulle det vara onodigt att ha henne som kär van. Kanske till och med helt meningslost att prata med henne pa msn och minst sagt onodigt att blogga om henne. (Savida hon inte var grunden till nagon inneboende ilska som maste tar ut pa nat satt.) Det ar hon hur som haver inte och nu ska jag fortsatta forklara en av de manga anledningar till att hon ar speciell. Jag spinner vidare pa msn exemplet.

N pluppar ur sig saker. Tankspridd? Ja, jo det far man nog anda pasta men jag skulle ocksa vilja saga att hon ar ganska effektiv. Inte nodvantigt vis med saker som ar viktiga att gora. Men effektiv i sin ineffektivitet kanske? Oviktigt. Hon far jala massa grejer gjorda. Det ar darifran alla dessa utbristanden kommer ifran. Medan jag sitter och skriver med henne, eventuellt kikar lite pa videos pa myspace, kollar facebook, soker je-sais-pas pa n'importe-où kollar hon bade ditten och datten bade har och dar. Detta gor henne completely jammed i huvet skulle man nog kunna pastaoch de temps en temps kan det vara ganska pafrestande eftersom det kan vara svart att fa henne att fokusera pa ett och samma amne en langre stund. Men det ar ocksa jaligt charmigt ma jag saga.

Kotte ocksa. Nu har hon precis gatt = inspirationsbrist. Vid battre tillfalle kanske jag fortsatter pa detta spånandet.
Om inte. Ben... Voila!
A bientôt

Okej, ett kort tillagg. Bevis ar funnet; http://oestnaes.blogg.se/

Jag har agnat det en hel del tankeverksamhet (samt gjort vissa experiment) och jag ma nog saga att jag ar beredd att halla med.

Tva saker som ar goda gar att ata tillsammans. bland fler. (N'import quoi som man skulle uttryckt det har om man hade kommit pa den tesen.) = Oavsett vad.

(Valdigt fa undantag, jag skulle vilja pasta att de undantagen ror framst ketchup. T ex ketchup och glass.)

Det blir kanske inte alltid en klockren kombo, sa langt ar jag beredd att halla med. Men tesen haller anda. Det gar att blanda, det ar atminstone helt okej och det gar att ata. ça marche. Smak-kavalkaden ar kanske inte alltid en sprakande Rio-karneval utan ibland lite mer som en enkel promenad i skogen.
Tank pa saken. Testa. Ar det inte gott? Isf beror det pa att du inte gillar sakerna du har blandat tillrackligt.


I rest my case tills jag far anledning att forsvara det, just nu ar jag jusom liksom inte speciellt blogg sugen. Har precis last bland annat hulas blogg och den ar skapligt svar att sla.
Anyhoo. Nu ar det bara 2 veckor kvar.