Egentligen skulle jag bara blogga om att ikväll när jag kom hem från Le sylvia hoppade jag ut i gatan av förvåning av att bladknopparna på vår husvägg nu var utslagna till större än handnävs-stora blad, det måste ha hänt på bara några dagar. Men sen. Ja jag vet inte riktigt. Det är väl alltid lite så det brukar komma sig att jag kommer igång med att blogga. Jag upplever nånting jag verkligen vill skriva om och ibland har jag kommit ifrån ämnet redan innan jag börjar, ibland lyckas jag få med det på nåt sätt. Men idag. Idag blev jag lite förvånad över min förvåning. Jag hoppade verkligen bokstavligen ut i vägen när jag såg bladen. Ja, jag har sett blad förut, men de har aldrig varit där förut så jag blev förvånad. Sen blev jag liteOch jag har verkligen inte varit uppmärksam på sådär små saker som jag var när jag kom hit. Jag vet inte var min fascination för saker och ting har tagit vägen. Jag tänker på hur jag var när jag kom i höstas. Jag måste ha blivit lite avtrubbad av någon anledning på senaste tiden. Jag har varit här lite längre nu, allting är lite mer vardag nu, men ändå. Allting hade mer färg, större djup, högre kontrast, starkare doft, smak. Allting. Sen var det nånting som tog ner mig på jorden. Kanske J'ai besoin de changer d'air.
I liveD on fascination.