Pappa ringde idag eftersom han hade hört att jag tänkte strunta i att lämna in tentan. Han tyckte inte det var en särskilt bra idé och förde fram lite konstruktiva förslag och tänkvärda punkter.
Jag: Men pappa jag har ingen källa på det... vad ska jag hänvisa till? Är det verkligen så det ligger till?
Pappa: Det kan du kolla om det stämmer på wikipedia och sen hänvisa till dina böcker på nåt bra sätt.
J: Brukar de inte kolla sånt?
P: *tystnad* ... Förhoppningsvis har de väl läst de där böckerna så de har koll på vad som står där..
J: Så länge det verkar rimligt då kanske...
Fotnot: Pappa undervisar på Högskolan Dalarnas  turimslinje...

Nytt mod, nytt försök till tenta. Anja; jag har btw fyllt i lite ord på min tankekarta, och färg. Den är ruskigt fin nu. Jag har också gjort typ 20 till men jag vet inte vart de tar mig egentligen, det står ju bara sånt jag redan vet. Var är den nya omvälvande tenta-problemlösande faktan? Mina böcker? Min slutledningsförmåga?

Dagens bummer; Att böckerna inte finns i Word-format så man kan trycka ctrl+b (betyder sök för er som inte läste datakunskap A obligatoriskt på gymnasiet). Jag ser oändliga möjligheter..
USA... vad är grejen med det landet egentligen ctrl+b: USA och du får upp allt som står om USA.

Nog med tentaångest. Snart kommer kanske pappa ringa igen. Dags att ta mig själv i kragen igen.
Peace out

Tankekartor, kära vänner, det är A och O...

... Tänkte jag när jag hörde att Timbuktu skulle spela i Lund, tillsammans med Damn! och med Tingsek som publikvärmare. Och som det kändes...

Right this way -  if you wanna make love to me everyday...
Jag hade nog kunnat gå precis vart som helst i den stund när Tingsek började spela. Inne på Mejeriet var det kokhett, men den rösten lyckades ändå ge mig gåshud över hela kroppen. Sladdar glappade, tejp och provisoriska mickar fick lösa det, Magnus var förkyld men inte blev det sämre för det. Gamla godingar kryddades bara med energi upp över öronen, glädje, känsla och inlevelse. Jag blev varm och lycklig. Nöjd, från insidan ända ut i fingerspetsarna. Sen var det slut. För stunden.

Jag tänker inte låtsas som att jag hade någon koll på Damn!. Det hade jag inte. (Även om jag såhär i efterhand inser att jag har mycket att lyssna igen!) Men när ridån går upp och jag ser ett 7(?)- mannaband på scenen iförda blåa sparkdräkter (overaller om man så vill) individuellt smyckade med silverglitter får jag goda förhoppningar om kvällen. Sedan springer den lilla mannen med den stora förmågan ut på scenen och vad kan man säga om inte att publiken jublade. Till en början är det mycket nytt. Visst är det alltid roligt när man kan låtarna, men återigen kirrar energin, inlevelsen och glädjen biffen. Jag blir sådär nördigt glad som man (läs jag om du så vill) kan bli när man ser hur riktigt bra vänner har kul tillsammans. På scenen är det hela spelningen lång fest och konsert på samma gång och alla i publiken fick njuta av hur det låter när Timbuktu, Damn och Tingsek leker.

Det var inte lätt att somna igår ... Jag vill(e) bara dansa

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/musik/live/article3768487.ab

Visst är väl läsning av ens tidning eller bok över axeln allmänt erkännt som en riktigt irriterande grej. Jag håller inte med. Jag skulle vilja slå ett slag för alla över-axeln-läsande-tågresenärer... Så länge det kurslitteratur.

Det var mycket folk på tåget hem idag så jag satte mig bredvid en kille. Åtta minuter på ett tåg är inte lång tid, men jag är inte stolt nog på ett svenskt sätt för att stå bland alla andra gymnasiekids som var påväg tillbaka till the hood (aka Kävlinge). När jag satt mig plockar jag ambitiöst nog upp min kopia av "Citizen Participation in European Politics" från Statens Offentliga Utredningar som jag precis lånat i biblan på Eden. (Nej, jag söker inte alls lite credd. Eller GÖR jag det?) Jag märker hur killen sneglar på min bok och jag tänker; Joru! Sug på den du. (Nej det kanske inte var exakt vad jag tänkte, men det spelar egentligen ingen roll vad jag tänkte.) Jag slår upp boken och väljer ett kapitel om European Parliament Elections, Institutions, Attitudes and Participation. Killen sneglar igen. Sen tittar han bort och jag förstår honom. Men när jag börjar läsa och följer raderna ner med min penna för att hålla koll på var jag är märker jag hur han flera gånger tittar i min bok - långa stunder. När boken nästan slår ihop sig för att den är så orörd (No offence till Hans Agné och hans crew men det är nog inte så många som läst hans bok på Eden.) Ser jag hur han böjer lite på huvudet för att läsa bokens titel. Och när jag öppnar boken igen fortsätter han att läsa trots dess bokstavligt talat gråa uppsyn. Vadan denna fascination för Medborgardeltagande i EU poltitik kan man undra? Var metro slut? Fast det som är mest förvånande är kanske ändå att det inte var störande alls. Kände mig bara jäkligt klyftig. Så; Läs över min axel!

P3 guld tar bort könskategorierna från sina priser

Det kan tyckas vara en petitess. En fix-idée, som drivits bara för själva krånglandets skull. Det tycker inte jag att det är, jag tycker det är ett skitbra initiativ. Om både bästa kvinnliga och bästa manliga får pris blir det ju många fler priser, och flera får uppskattning för vad de gör. Det är väl trevligt? Trevligt och trevligt, ja, det kanske det är, men vad är det som säger att kvinnor och män inte kan bli bedömda på samma sätt i en musiktävling? (Hur man nu objektivt kommer fram till vem som är bäst i musik är väl en hel fråga i sig, men det är inte en fråga som jag tänker försöka reda ut.) Jag tror att alla människor i första hand vill bli sedda för vad de är, vilka de är som individer och vad de åstakommer. Jag är Jag. Jag är visserligen kvinna, men det är bara ett fysiskt attribut.
Summan av kardemumman är alltså att män och kvinnor ska bedömmas likvärdigt, även om det bara gäller så banala områden som musiktävlingar. Way to go P3 Guld. Hoppas att Grammisgalan och Guldbagge-galan och alla andra galor som brukar följa varandra som en epedemi i början av det nya året också inser hur gammeldags bedömning med kön som utgångspunkt är!