Att inte bli lämnad ifred

Jag är periodare. Musik liksom blåser förbi mig. Vissa låtar fastnar i mitt hår, tränger sig in i mitt huvud, ringer i mina öron. Ringer, ringer och ringer tills öronen till slut börjar blöda och man hatar dem. Ingen gillar att ha låtar på hjärnan ofrivilligt lite för länge.

Här vill jag förresten ta tillfället i akt och ge ett litet tips som min kloka vän Anja en gång gav mig. Om du har en riktigt dryg låt som fastnat på hjärnan; börja sjung Hansons klassiker Mmmbop. Det spelar ingen roll om man gillar den eller inte (även om det senare inte är något reellt alternativ...) det är ändå en riktigt catchy melodi som också vill gnaga sönder alla andra tankar du försöker tänka. Resultatet blir att melodierna liksom tar ut varandra och din hjärna blir befriad från alla frustrerande låtar som fastnat (Om du inte har någon slags galen remixar-hjärna som lyckas kombinera två jobbiga låtar. Hör gärna av dig om hur du lyckas lösa det i så fall.)

Man skulle kunna likna låtar som dröjer sig kvar för länge vid människor på ens efterfest. Till en början kan det vara riktigt trevligt. Alla är härliga, roliga och man har kul tillsammans. När du framåt småtimmarna kommit dem riktigt nära genom alkoholens uppriktighetinser du att du kan känna dig fullkomligt bekväm i deras sällskap. De själar du inte riktigt gillade har redan gått hem, de kanske till och med stannade kvar på klubben för du insåg redan från början att det skulle nog inte funka i längden. Det var kanske bara nån som var alldeles för full och ändå bara skulle ha spytt i vasken och sedan däckat i din säng. Problemet kommer när gästerna stannar lite för länge, även de trevliga. Visst det var skitkul i början, men när du börjar bli bakis och övertrött känns det inte okej längre. 'Vännerna' tycks för fulla, fula och dryga och lämnar de dig aldrig i fred så du får sova och försöka glömma att du ska städa upp deras skit när du vaknar kanske du börjar hata dem. Det blir för mycket! Men.., har du tur, så var du inte så full att du har glömt att det faktiskt var jävligt roligt också. Och då kanske ni kan göra om det om ett par månader. Det behövs bara lite tid att läka såren i öronen först.
2008-10-21 @ 20:14:58 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

En efterbliven uppdatering om mitt liv

I tisdags (läs tisdag den 23:e september) flyttade jag och har sedan dess inte haft tillgång till internet. Inte "hemma" i varje fall. Det är väl inte bara därför min blogg är ouppdaterad och inaktuell, det har 'varit mycket' annat också, och i ärlighetens namn så är det inte direkt nån som läser min blogg ändå. (No offense till er som gör det...).


"Hemma". Ja, tja. Det är det ju, jag bor ju där nu, men det är onekligen väldigt märkligt. Till exempel så känner jag inte igen lukten som slår mig när jag kommer hem. Ni vet hur alla hem har sin speciella doft. Som blir så påtaglig första gången man kommer hem till en ny bekantskap. Vissa hem har mer distinkta dofter, mat-os med kryddor du inte är van vid, doften från ett annat sorts skölj- eller skurmedel som präglar hela huset, andra bara helt odefinerbara. Hus-dofterna är oftast inte obehagliga på något sätt, bara unika och personliga. Efter en liten stund vänjer sig näsan och du märker inte av det längre och när du kommer hem till ditt hem känner du ingenting. Jag har ännu inte vant mig vid min lägenhets-doft. Den luktar väl lite tvättmedel av något slag eller nånting i den stilen, den är absolut inte illaluktande, men den är främmande. Jag känner inte igen den och framför allt känner jag inte igen mig i den. Jag kan inte identifiera mig med den. Den tillhör någon annan. Hyresgästen innan mig eller hon med förstahandskontraktet. Jag jobbar på att sätta min personliga doftprägel på det här stället men jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, jag vet ju inte riktigt vilken min egen lukt är eftersom jag inte kan känna den...

2008-10-03 @ 10:02:21 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Att skratta för att man bara inte orkar vara så jävla eländig hela tiden

Jag somnade sent igår med referenser till liberala tänkare och busstider och disk i vasken på hjärnan. Jag sov nästan tre timmar och drömde om detsamma och bortrationaliserade feministiska, marxistiska ideologier. När väckarklockan ringde för femte gången strax innan sex blandades allt. Regina Spektors melodi och referenser, telefonmedelanden "Gå upp!" och sömntöcken. 4 minuter över sex tittade jag på mobilen och förstod att den lät för att jag skulle gå upp, inte för att jag skulle ta hänsyn till feminismen i min dröm och avsluta vad det nu var jag höll på med.
- En snooze till...
- Nej! Idag MÅSTE du gå upp. Du ska göra nånting viktigt, du får inte missa tåget.
- Men rummet är kallt och jag kommer kanske dö om jag lämnar sängen nu.
- Du får ta täcket med dig, men du måste gå upp NU
Ett, två, tre på det fjärde...  Ögonlock som obönhörligen trotsar mina instruktioner och sluter sig igen. Så skönt. Nej! Öppna dem! ...på det fjärde ska det ske, på det femte. Nej, nu går jag upp helt enkelt.
Med täcket virandes om mig stapplade jag upp och satte på mig strumpor. Delmål ett avklarat.
Ut i köket. Kaffe, frukost. Ingen brödros men rostbröd i frysen. Vad är meningen med rostbröd om det inte rostas? Det är bra att göra varma mackor med, men det var inte läge för det imorse. På frysen sitter nu en dikt. Den heter Onsdagssång för frukostbord och går, om jag inte missminner mig;
Man äter aldrig samma filmjölk två gånger.
   Man bara tror det.        ( Bob Hansson, såklart)
Den fick mig att både le och skratta i min misär imorse.  Jag hoppas jag får internet hemma snart för jag vill kunna blogga om sådana där saker som man bara kan göra i stundensingivelse.
Som att  'Varför står det olika saker på svenska och på norska/danska angående kryddning på min timjanburk?" Den svenska delen är för det första mycket kortare och där får man mest reda på att det kan passa sig med timjan i ärtsoppa. Läser man den norsk/danska får man dessutom reda på att timjan är en vanlig krydda i sydeuropeisk matlagning och att det passar till både det ena och det andra. Varför försöker de hålla inne på den informationen till svenskar? Kan det bero på olika kryddningstraditioner i de norsk/danska respektive svenska köken? Kanske, men varför inte då komma med alla dessa kryddningstips även till oss ärtsoppe-kryddande svenskar. Bredda matkulturens gränser!
Det är ju iaf tur att jeg snakker så god dansk! 
2008-10-03 @ 09:50:18 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sök i bloggen
Senaste inläggen
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0