... Och jag trivs ganska bra med det. Min lillebror skulle uttrycka det som att jag alltid ska vara en sån moster. Inte hans moster, vi har redan fyra så han klarar sig rätt bra ändå. Vad han menar är nog att jag är lite lillgammal om man så vill. Medelålders helt enkelt, med en förkärlek för lite torra sysselsättningar. Typ plocka svamp, baka bröd eller småkakor, sticka. Jag råkade precis se en snutt av ett program på svt där man odlade lök. Hur skulle jag inte kunna bli såld på hela den idén med att odla egna örter, körbärstomater, morötter....?

För att vara lite Freud på mig kan jag ändå ganska lätt förstå att det beror på att jag har ändå haft lite av en idyllisk men lätt alternativ uppväxt. Nog har jag väl mina sommrar i "kollektivet" i Västergötland, hos mormor och morfar på landet på den Halländska slätten att tacka (eller skylla?) för mycket av  min nördiga svaghet för det husliga. Det är min starka prägling av Astrid Lindgren-romantiken, pappas korståg mot halvfabrikat och margarin som gör att jag förknippar hösten med doften av varmt hemmalagat äppelmos och det är också det som gör att potatismos eller brunsås i pulver-format är overkliga företeelser för mig.

Vad är min poäng? Sitter jag bara och skryter? (Fast det är trots allt kanske inte så man uppfattar det som skryt om man inte har den lillgamla-fascinationen jag har.) Det är i varje fall inte alls tanken. Det är egentligen mest en stilla undran om när jag ska hinna med att bejaka denna "kolonilotts-längtan" dessa dagar? Måste man bli vuxen först eller åtminstone ha passerat 30-strecket?

Den ljuva tillfredställelse konsumtion kan ha har infunnit sig efter en mycket lyckad dag på IKEA. Äntligen har jag en sänglampa och dörrmatta. Och, eftersom jag har upptäckt att jag har lätt för att bli psykiskt labil om jag har massa saker runt omkring mig som är trasiga köpte jag även ett litet kitt för händiga och har nu skruvat i dessa skruvar som tärt mig och stuckit hemskt i ögat.
 
                     Psykbryt                                                     Sinnesfrid                       

Som om inte det skulle vara nog har jag nu en väldigt fiffig pryl att ha mina duschgrejer i...

Håna mig hur mycket ni vill... Alla genier har någon gång blivit skrattade åt.

• Att inte snooza för länge är en dygd som lönar sig rikligt.
• Att trotsa vädrets makter, eller kanske snarare överlista dem genom att acceptera och omfamna dem.
• Tvätta kläder. Må vara tråkigt och tidskrävande - men NU har jag så många fler valmöjligheter, en hel hög med rena strumpor och underkläder och jag spar pengar eftersom jag inte behöver handla något nytt inom en akut framtid. All praise tvättmaskinen!
• När jag kom ut i köket i morse var det ingen disk på diskstället och alla ytor var nytorkade. [Haalleluja!] (Det bör tilläggas att min korridor verkligen inte är en slabbig och snuskig, men antingen så hade jag en väldigt bra tajming just idag eller så tar de två rummen som har korrevakt denna vecka sitt jobb på lite större allvar än vanligt. Hedervärt!)
• Jag har faktiskt pluggat idag.
• Möte med Radio AF.
• Allt ovanstående till ett konstant - av hjärnan uppspelat - Laleh-soundtrack - Big City Love <3
  

Det behöver inte krävas så himmelens mycket. Det är de små sakerna som gör det. Det är detaljerna som skapar den typen av välbefinnande som gör att man kan kalla sig nöjd. Allt behöver inte vara perfekt - nej -. det är faktiskt nästan bättre om det inte är det. Det får en att uppskatta detaljerna ännu mer. Mycket vill ha mer men Lagom det är Nöjd's underskattade och alltför ofta hånade kompis. Nöjd är att trotsa sin obotliga morgontrötthet och vakna tidigt bara för att ta det lungt innan allt och alla andra kommer till liv. Att i ett töcken av kaffedoft - som slog dig redan vid väckarklockans andra snooze - glida omkring i rummet i nya mjuka långkalsonger och fårskinnstofflor. Nöjd är jag efter att ha flyttat till Lund, till ett rum med den mjukaste soffan i mannaminne.

Jag har dessutom köpt mig ett nytt liv och jag har vänner som tänker vara med på de fullkomligt meningslösa upptågen som det innebär. (ANJA kom och upptåga med mig du också! Vi behöver inte äta med pinnar men vad sägs om att anlita prostituerade för icke-sexuella tjänster, epedemi-vecka eller att tänka högt hela tiden!? :D) Denna veckan; Återvinning av en gammal vecka som inte blivit genomförd ännu... "Omstörta konsumtionssamhället inifrån." Det kommer blir en fin kontrast till de sanningar som vi får lära oss på nationalekonomin. Jag är nöjd.
Tja vad ska man säga. "Ekorren behöver vila, snälla, se efter hans nötter."
Pusshej!

"Jaha, Godmorgon"
- Jag vet inte om man ens kan kalla det för morgon, solen kommer
förmodligen inte gå upp på några timmar. "Godmorgon"
"Tack, då var det först Mjölby och byte till Lund."
Jag vet."Tack"

Trött på gränsen till illamående. Jag vet inte om ni förstår hur tidigt det känns att åka 05.31. När man har gått och lagt sig alldeles för få timmar innan 05.31 känns det fruktansvärt tidigt. Insikten att man är själv i sin vagn och troligtvis hela tåget med undantag av den morgonpigga konduktören som lyckas verka uppriktigt vänligt sinnad även denna tid på dygnet gör att det känns ännu tidigare - andra människor har vett att låta bli att utsätta sig för detta. Jag kan inte sova. Jag spar det till senare när min kropp förstår att det inte är någon idé att vara vaken nu, det kommer ändå inte hända något roligt de närmsta 7 timmarna. Om det gör det lovar jag att ta tillbaka det där och skriva en liten snutt om det - Live
från Tåg i Bergslagen!

Tills dess fortsätter jag att poppa musik från min dator - utan öronproppar!  Galet!

Uppskattning, kreativitet  vs Hat(?), kreativitet, (humor)

Liten tentaparentes. I övrigt går det absolutely A-OK.

I tisdags (läs tisdag den 23:e september) flyttade jag och har sedan dess inte haft tillgång till internet. Inte "hemma" i varje fall. Det är väl inte bara därför min blogg är ouppdaterad och inaktuell, det har 'varit mycket' annat också, och i ärlighetens namn så är det inte direkt nån som läser min blogg ändå. (No offense till er som gör det...).

"Hemma". Ja, tja. Det är det ju, jag bor ju där nu, men det är onekligen väldigt märkligt. Till exempel så känner jag inte igen lukten som slår mig när jag kommer hem. Ni vet hur alla hem har sin speciella doft. Som blir så påtaglig första gången man kommer hem till en ny bekantskap. Vissa hem har mer distinkta dofter, mat-os med kryddor du inte är van vid, doften från ett annat sorts skölj- eller skurmedel som präglar hela huset, andra bara helt odefinerbara. Hus-dofterna är oftast inte obehagliga på något sätt, bara unika och personliga. Efter en liten stund vänjer sig näsan och du märker inte av det längre och när du kommer hem till ditt hem känner du ingenting. Jag har ännu inte vant mig vid min lägenhets-doft. Den luktar väl lite tvättmedel av något slag eller nånting i den stilen, den är absolut inte illaluktande, men den är främmande. Jag känner inte igen den och framför allt känner jag inte igen mig i den. Jag kan inte identifiera mig med den. Den tillhör någon annan. Hyresgästen innan mig eller hon med förstahandskontraktet. Jag jobbar på att sätta min personliga doftprägel på det här stället men jag vet inte riktigt hur jag ska gå tillväga, jag vet ju inte riktigt vilken min egen lukt är eftersom jag inte kan känna den...