Leaving this moment
Jag skulle väl egentligen ha lagt upp det här i lördags, men hälften försvann så jag blev aldrig klar. Har väl lite tappat ögonblicket nu.. men här kommer det iaf.
Det här inlägget är till maja. Egentligen till alla mina favorit aupairer här men, bara maja förstår. Så enjoy Maja, och gråt inte. Igår var det avskedsmiddag med kärngänget. Jag, Maja, Marioly, Sarah, Liva. På onsdag åker Maja hem, i maj åker May hem, Liva, Sarah och jag drar nog ungefär samtidigt. Det är så mycket som har ändrats sen alla vi var au pairer här ute men may och maja har ändå varit nära hela tiden. Fram tills nu. Det här är liksom början på slutet av den här tiden och det känns så sorgligt. Men it's just a moment this time will pass. U2 får bli lite moodmusic för det här.
Så igår alltså. Det var så besynnerligt. Jag påväg att hämta liva vid åtta tiden. Det var en helt underbar kväll. Soligt, varmt mörkrosablommor på träden och ljusgröna knoppar. Romantiskt jag vet. Det var som att en doft av nostalgi kom över mig och jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen. Mmm, doft av nostalgi, jag vet, jag börjar sväva iväg i mina jämförelser här nu och jag kunde faktiskt inte känna någon doft alls överhuvudtaget men för varje gång jag andades in blev jag mer nostalgisk. Tänkte på allt underbart vi har varit med om här, men också (lite märkligt nog) allt underbart någonsin, eller de senaste åren i varje fall. Ja, well, det kom väl på köpet liksom. Nostalgia locomotive, gives you a hell of a ride. Ledsen över att allt är påväg att ta slut. Lycklig och nöjd över att få träffa les meufs igen - övertygad om att det inte kommer vara den sista gången.
Svensk-fransk-engelska. Det är nog mitt favoritspråk just nu. Jag älskar att lära mig nya uttryck på franska ("det är inte dina lökar" ¹, eller, "det här får mig att bli en get" ², eller, "stäng din Camembert-låda" ³ .) Och jag älskar att blanda alla språk hej vilt, för ibland känns det som att det bara finns ett språk för det man vill säga, det går inte att översätta från franska till svenska, eller svenska till engelska, eller engelska till franska.(Och ibland har man brainfreeze och kan bara ordet på ett språk - inte nödvändigtvis svenska faktiskt.) Maja har alltid kunnat fatta. Jag kommer sakna det så sjukt mycket. Här nu de sista två / en och en halv månaderna, och ännu mer hemma i Sverige. Och jag kommer sakna när May pratar franska med en tillgjort mexikansk brytning. Det är en jävla massa grejer jag kommer sakna faktiskt. Men.. jag vill inte tänka på det mer riktigt än. Det är ändå ett tag kvar innan jag åker.
¹ Ce n'est pas t'es oignons - Det har inte du med att göra, det angår dig inte.
² Ca me rend chèvre - Det gör mig galen (kogalen om ni så vill).
³ Ferme ta boite à camembert - Håll käften.
Det här inlägget är till maja. Egentligen till alla mina favorit aupairer här men, bara maja förstår. Så enjoy Maja, och gråt inte. Igår var det avskedsmiddag med kärngänget. Jag, Maja, Marioly, Sarah, Liva. På onsdag åker Maja hem, i maj åker May hem, Liva, Sarah och jag drar nog ungefär samtidigt. Det är så mycket som har ändrats sen alla vi var au pairer här ute men may och maja har ändå varit nära hela tiden. Fram tills nu. Det här är liksom början på slutet av den här tiden och det känns så sorgligt. Men it's just a moment this time will pass. U2 får bli lite moodmusic för det här.
Så igår alltså. Det var så besynnerligt. Jag påväg att hämta liva vid åtta tiden. Det var en helt underbar kväll. Soligt, varmt mörkrosablommor på träden och ljusgröna knoppar. Romantiskt jag vet. Det var som att en doft av nostalgi kom över mig och jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen. Mmm, doft av nostalgi, jag vet, jag börjar sväva iväg i mina jämförelser här nu och jag kunde faktiskt inte känna någon doft alls överhuvudtaget men för varje gång jag andades in blev jag mer nostalgisk. Tänkte på allt underbart vi har varit med om här, men också (lite märkligt nog) allt underbart någonsin, eller de senaste åren i varje fall. Ja, well, det kom väl på köpet liksom. Nostalgia locomotive, gives you a hell of a ride. Ledsen över att allt är påväg att ta slut. Lycklig och nöjd över att få träffa les meufs igen - övertygad om att det inte kommer vara den sista gången.
Svensk-fransk-engelska. Det är nog mitt favoritspråk just nu. Jag älskar att lära mig nya uttryck på franska ("det är inte dina lökar" ¹, eller, "det här får mig att bli en get" ², eller, "stäng din Camembert-låda" ³ .) Och jag älskar att blanda alla språk hej vilt, för ibland känns det som att det bara finns ett språk för det man vill säga, det går inte att översätta från franska till svenska, eller svenska till engelska, eller engelska till franska.(Och ibland har man brainfreeze och kan bara ordet på ett språk - inte nödvändigtvis svenska faktiskt.) Maja har alltid kunnat fatta. Jag kommer sakna det så sjukt mycket. Här nu de sista två / en och en halv månaderna, och ännu mer hemma i Sverige. Och jag kommer sakna när May pratar franska med en tillgjort mexikansk brytning. Det är en jävla massa grejer jag kommer sakna faktiskt. Men.. jag vill inte tänka på det mer riktigt än. Det är ändå ett tag kvar innan jag åker.
¹ Ce n'est pas t'es oignons - Det har inte du med att göra, det angår dig inte.
² Ca me rend chèvre - Det gör mig galen (kogalen om ni så vill).
³ Ferme ta boite à camembert - Håll käften.
