Idag har det blivit lite mer chilly igen. En lätt temperaturdipp skulle jag kalla det. Soo cold, it's really dreadful säger Charlotte. Visserligen var mitt rum rätt så snorkallt imorse när jag vaknade (Charlotte erbjöd mig ett till värme-element den här morgonen då så oroa er inte, jag ska nog inte behöva få lunginflammation.) men som den nordbo jag är kan jag inte kalla två minusgrader i slutet på Januari för dreadful. Tycker dock det är lite charmigt att de tycker det. Haha.

What's new. Emma gillar mig. I onsdags klädde vi ut oss. Mig fick hon dock inte sminka. Jag såg redan lite sliten ut tyckte jag så nånstans får gränsen dras. Igår var Charlotte ute med några väninnor från jobbet så jag var hemma med kidsen. (Har förresten lärt mig vad kid heter på franska tillsamans med lite andra mindre formella uttryck. Gamin. Så nu vet ni också.) Det uppskattade dock inte Emma så mkt eftersom hon har haft en del mardrömmar på sistone. Det gick dock fint, Låg hos henne tills hon somnade och sjöng lite godnattsånger. (Vad betyder oaj aj aj aj buff? Haha, rien, c'est du n'importe quoi. Fast nu var det ju hon som frågade vad det betyder och inte tvärt om.) Sen gick jag ner och tittade på Fear and Loathing in Las Vegas. Rolig.

What else. Vi har besökt Fleche d'Or båda gångerna vi har varit ute so far. I helgen får det dock bli nånting annat tror jag. Eller helgen. Jag ska ut ikväll. Sarah ska sitta barnvakt hos Liva och Liva ska sitta barnvakt hos Fiona. Jag vet det låter märkligt men så ligger det till och det innebär att jag förmodligen (och förhoppningsvis) åker in till Paree själv och träffar mexarna ikväll och sen sover hos May och stannar där hela lördagen också. Sen får det vara bra tror jag. Förra helgen sov vi hos Maja. Fett skönt att slippa 5-tåget!

En del nya tjejer i krokarna har det blivit såhär efter jul, men de kommer jag kanske skriva mer om sen. So far inget speci.

Nu känner jag att det här inlägget börjar rinna iväg och bli ett sånt där meningslöst rabblingsinlägg som mest mamma verkar tycka är intressant så nu lägger jag ner. Anledningen till att jag började skriva var mest att Charlotte tyckte det var dreadful med två grader, minus that is. Men det är i varje fall en fin dag med sol (!) och jag kan verkligen känna att det börjar bli ljusare. I onsdags luktade det utan tvekan vår och jag tänker ge mig ut på en promme eller liknande i dag också för att se om doften dröjer sig kvar. Vi får se om jag kan ta med mig den där lilla korven som de kallar hund utan att den blir fullkomligt mental (av lycka) på mig innan vi kommit utanför dörren. Förmodligen inte. Den kommer tappa förståndet långt tidigare än så.
A plus tout le monde

Bohlin- har precis skickat dig en vibb.

Bohlin- säger:
det finns power pan i frysen

Bohlin- säger:
// morsan

Sen springer min lillebror (a.k.a Bohlin-) förbi mitt rum, vinkar på mig och ropar glatt;
 - Ellen! Det finns power pan i frysen!

Det gör han inte för att vi har power pan pizza i frysen utan bara för att han är så jävla rolig ibland.

Det är inte förrän jag sätter mig på tåget hem, mitt andra för idag, det mellan Stockholm och Borlänge som jag känner att jag faktiskt skulle vilja gråta. Inte för att jag är ledsen utan bara på grund av någon slags lättnad. Märkligt egentligen. Den otroliga lättnaden fullkomligt sveper över mig. Jag känner mig fortfarande alldeles skakig och nervös, men jag är lättad. Visst har jag redan hunnit säga många gånger hur skönt det är att vara hemma, och visst har jag tyckt det, men inte som nu. Det måste vara det att jag nu är själv för första gången och avkopplingen som koppen med helt vanligt (men ovanligt gott) kaffe har nog sitt finger med i spelet.

Första andetagen av den svenska, kalla (men bara lagom kalla) decemberluften. Det var verkligen speciellt. Jag har varit på Skavsta flygplats två gånger tidigare. Ingen gång på Nyköpings tågstation, ändå känner jag mer hemma där än vad jag har kommit att göra i Chantilly under mina fyra månader där. Jag hade kunnat landa varsom helst i Sverige och jag hade kännt samma trygghet. Det här är hemma. Här kan jag göra mig förstådd och förstå. Men det är inte allt. Även om jag hade varit bra mycket vassare på franska vid det här laget tror jag känslan hade varit lite densamma. Kanske inte riktigt lika stark men den hade haft samma smak, ton, form och färg. Jag är hemma här. Alla är inte riktigt som jag. Men vi liknar varandra. Vi har seder och traditioner, mat, rutiner, värderingar, uppfostran och uttryck som jag inte ens har ord för på franska. Som det kanske inte ens finns ord för på franska. Det finns ju självklart en massa människor i det här landet som jag inte har ett jota gemensamt med och en hel del av dessa värderingar och sätt som jag inte alls uppskattar och det är inte alls så att jag ogillar merparten av alla fransoser men... Jag är hemma här. Här är jag mig, någon, ingen på ett annat sätt. I Frankrike är jag svensk. På gott och ont.

Jag har nog aldrig kännt mig så patriotisk.

Hagel. Som om det skulle vara mysigt pa nagot satt. Det ar kallt och hart sa som det foll nyss skulle det bara gjort ont att fa pa sig. Helt brutalt foll det. Men jag ar anda ganska nojd. Jag trodde inte jag skulle fa se vatten i frusen form i det har landet sahar fore jul. Nu har det visserligen overgatt i vatten i flytande form igen men jag blev forvanad och lite glad. 

Hursom. Nu ni. Idag ar det inte lang tid kvar!! Jag borde borja packa lite smatt. Senare kanske. Har inte riktigt bestamt vad jag ska ta med mig hem. Jag varken pengar eller klader och jag ska forsoka kopa lite julklappar pa lordag hade jag tankt mig. Trodde jag ja, nu ska transport manniskorna tydligen borja strejka igen. Jag vet inte om man ska skratta eller grata. Det ar ingen overdrift pa nagot satt att saga att 'faire la grève' (strejka) ar fransmannens nationalsport, (nast efter boule.) Ta upp det du Christina i dina lektioner om fransk mentalitet och tradition! Har dessutom glomt att fylla pa mobilen med pengar sa jag kan inte hora av mig till den ena och andra som forvantar sig det. Drygt.

Vad som inte ar drygt men som anda innebar lite planering och strukturering av min torsdag ar att jag ska baka sma sma lussekatter att ta med till arets sista franska lektion for aret. Jag, Johanna och Maja ska aven beratta lite om Lucia-firande i Sverige och pa sondag ska vi till Svenska Kyrkan i Paris och titta pa ett riktigt luciatag och luciakonsert! DET kara vanner ser jag verkligen framemot. Fast annu mer ser jag saklart fram emot att aka till Liva for att sova dar sista natten innan jag, hon och Maja aker till flygplatsen i Beauvais, checkar in, satter oss pa planet och flyger hem till Sverige. Tag till Stockholm och byte till Borlange. Ar det for mycket begart att det ar lite sno nar man kommer hem? Lite isigt bara? Frost pa grenarna och atminstone nagra ynka fa minusgrader. Var lamnar jag in min onskelista? En liten adventsljusstake i fonstret pa mitt rum kanske? Det vore trevligt men om det ar for mycket begart ar det okej anda. Jag kommer vara sa jakla glad over att komma hem anda.
Sen drojer det anda till 6:e januari innan jag ger mig av igen. Och innan dess har jag en javla massa te att dricka och strunt att prata!
YAIY! =D

Jag har en kompis som jag skulle vilja blogga lite om. Men, aven om hon ar sa gott som ensam om att lasa den har bloggen ar det val inte sa jattealvarligt om jag sager hennes namn. Men det ar anda internet och jag vill inte hanga ut nagon. Ingen namnd ingen klamd. Lat mig bara referera till henne som N.

N ar en ganska speciell manniska. Om man lyckats undga detta nar man pratat med henne i verkligheten sa att saga ar man duktig, men jag antar att det ar mojligt. Vad som inte ar mojligt ar att missa det nar man pratar med henne pa msn felleksempel (felleksempel/fellexempel betyder till exempel). Innan jag gar vidare in pa detta vill jag reda ut begreppet speciell i det har sammanhanget. Speciell betyder speciell, som i ovanlig, saregen, besynnerlig, unik helt enkelt. Alla dessa ord med en positiv klang. Ty N ar en nara och kär van till mig och skulle jag tycka att hon var speciell med en negativ betoning skulle det vara onodigt att ha henne som kär van. Kanske till och med helt meningslost att prata med henne pa msn och minst sagt onodigt att blogga om henne. (Savida hon inte var grunden till nagon inneboende ilska som maste tar ut pa nat satt.) Det ar hon hur som haver inte och nu ska jag fortsatta forklara en av de manga anledningar till att hon ar speciell. Jag spinner vidare pa msn exemplet.

N pluppar ur sig saker. Tankspridd? Ja, jo det far man nog anda pasta men jag skulle ocksa vilja saga att hon ar ganska effektiv. Inte nodvantigt vis med saker som ar viktiga att gora. Men effektiv i sin ineffektivitet kanske? Oviktigt. Hon far jala massa grejer gjorda. Det ar darifran alla dessa utbristanden kommer ifran. Medan jag sitter och skriver med henne, eventuellt kikar lite pa videos pa myspace, kollar facebook, soker je-sais-pas pa n'importe-où kollar hon bade ditten och datten bade har och dar. Detta gor henne completely jammed i huvet skulle man nog kunna pastaoch de temps en temps kan det vara ganska pafrestande eftersom det kan vara svart att fa henne att fokusera pa ett och samma amne en langre stund. Men det ar ocksa jaligt charmigt ma jag saga.

Kotte ocksa. Nu har hon precis gatt = inspirationsbrist. Vid battre tillfalle kanske jag fortsatter pa detta spånandet.
Om inte. Ben... Voila!
A bientôt

Okej, ett kort tillagg. Bevis ar funnet; http://oestnaes.blogg.se/

Jag har agnat det en hel del tankeverksamhet (samt gjort vissa experiment) och jag ma nog saga att jag ar beredd att halla med.

Tva saker som ar goda gar att ata tillsammans. bland fler. (N'import quoi som man skulle uttryckt det har om man hade kommit pa den tesen.) = Oavsett vad.

(Valdigt fa undantag, jag skulle vilja pasta att de undantagen ror framst ketchup. T ex ketchup och glass.)

Det blir kanske inte alltid en klockren kombo, sa langt ar jag beredd att halla med. Men tesen haller anda. Det gar att blanda, det ar atminstone helt okej och det gar att ata. ça marche. Smak-kavalkaden ar kanske inte alltid en sprakande Rio-karneval utan ibland lite mer som en enkel promenad i skogen.
Tank pa saken. Testa. Ar det inte gott? Isf beror det pa att du inte gillar sakerna du har blandat tillrackligt.


I rest my case tills jag far anledning att forsvara det, just nu ar jag jusom liksom inte speciellt blogg sugen. Har precis last bland annat hulas blogg och den ar skapligt svar att sla.
Anyhoo. Nu ar det bara 2 veckor kvar.

...,sager maja och jag haller sjalvklart med.
Alla har sin bestamda uppfattning om vilka clementiner som ar godast. Alla gillar clementiner och har oftast inga problem med att masskonsumera dem. Dessutom kan man ata dem pa sa manga olika roliga satt. Maja vill ha en med tunt skal.

Vilken tror du ar godast?
Jag klammer lange och funderar. Den torra skrynkliga jag har blivit lite nyfiken
pa kanns faktiskt inte som det sjalvklara valet.

1. Den ar skrynklig.
2.  Den ar torr.
3.  Den ar gammal och formodligen sur och acklig.

Jag ar anda lite intresserad.
Jag vill veta mer.

1. Gar den overhuvudtaget att skala?
2. Hur smakar den?
3. Det har med att doma nanting efter utsidan, finns det nan poang med det eller kan insidan fortfarande vara ganska juicy?

Alla de andra clementinerna verkar goda och vi enas om den som verkar bast och maja hugger in. Hennes ar lattskalad och god. Ett bra val. Men vi ar inte forvanade och vi diskuterar inte saken. Det var sjalvklart redan fran borjan. Jag jobbar fortfarande med vissa svarigheter pa att skala min torra nagot hopkrympta citrusfrukt. Ett en liten stund far jag mina svar.


    1.     Ja, men med vissa svarigheter och inte utan att mandarinens innerskal forstors nagot och blottar fruktkottet.
    2.     Valdigt speciellt. Vi kan val bara saga sa.
    3.      Det finns en viss poang men man kanske inte ska applicera den slutsatsen pa allt. I det har fallet hade det dock varit en god idé. insidan ar juicy men den smakar ratt funky.

Nej jag har inte atit mer kina snacks idag. Jag kande mig bara valdans kreativ.

Jag blir faktiskt avundsjuk nar jag hor att det har snoat hemma. Det ar mot mitt fornuft att vara avundsjuk pa slask och kyla. Men jag vill bara se de fina vita flingorna singla ner fran en mork himmel. Oj, det ar verkligen latt att romantisera om det som ar langt borta som man inte har. Men jag ar sa trott pa den har kylan nu. Det ar inte kallt nog for sno men det ar kallt. Det kanns lite som Narnia dar det bara ar vinter utan jul, bara det att har ar det bara kallt utan sno. Jag har i varje fall en kappa nu. En bla. Eller rattare sagt har jag latit bli att lamna tillbaka kappan jag kopte nar mamma var har.
Alla har verkar dock inte tycka att det ar kallt. Haromveckan nar jag var vid fotbollsplanen med Hugo och hans kompis kom det ett gang gossar (cirkus min alder) och var med och spelade och vissa av de hade bara shorts och t-shirt pa sig! Tok! Visserligen sprang de hela tiden men det ar mot allt vett att ga ut sa fran forsta borjan. De borde ju hunnit forfrysa varenda kroppsdel innan de hade sprungit sig varma. It makes nonsens.

Aah jag ar sa arg. Jag hade skrivit massor och sen forsvann det. Det blir aldrig riktigt lite bra nar man skriver om det.
Men men

I mandags var jag pa Centre Pompidou med May. Trevligt! Forst var vi hogst upp och sag den tillfalliga utstallnignen om en konstnar vars namn jag nu har glomt men han verkade ocksa ratt yr sa det ar nog ok. Allt han hade gjort liknade varandra (eller sa var det helt annourlunda) (den iaktagelsen lat ju btw valdigt iq). Allt han hade gjort fanns i minst tre exemplar, fast med sma forandringar, typ storre huvud mindre kropp, stor nasa storre oron, mer svart mindre rott. Och manga av hans saker verkade inte riktigt fardiga. Som om han hade sa mycket i huvudet att han aldrig riktigt han gora klart det han borjade pa och som om han var tvungen att gora massor av olika upplagor av allting for att visa att han visst hade tankt pa att den kunde sett ur sahar istallet. Med pa utstallningen fanns ocksa bitar av hans vaggar fran hans sista arbetsrum (tror jag det var) som han hade anvant som antecknignsblock. Lustig gubbe, men han foll mig inte riktigt pa lappen sa vi gick ner tva vaningar till de fasta utstallnignarna. De gillade jag mycket battre. Speciellt en bildserie med "100 boots". Minns inte vem som hade tagit dem. Jattefina svartvita-fotografier pa 100 svarta gummistovlar som gjorde massa olika saker. Stod parkerade, jobbade, var arbetslosa, akte pa semester, mmm. Valdigt sota sma bilder. En annan sak jag blev valdigt fortjust i var en enorm stor rodlackad noshorning. Nar vi hade traskat omkring dar i manga timmar och kommit pa att vi hade valdigt ont i fotterna och inte atit mat sen frukost at vi varsin grekisk sallad pa donken och sen akte vi hem. Eller inte riktigt for vi akte till Sarah med Maja och sen akte vi darifran och inte forran vi kom till Chantilly dar maja hade sin bil upptackte vi att hon inte hade sina bilnycklar sa may fick skjutsa oss tillbaka till sarah (ca 1mil??) och sen kom vi hem.

Idag har jag byggt en drake med Hugo och imarrn borjar han i skolan igen. Har ocksa pratat med omvarlden och fatt liite hemlangtan.

Vi hors en annan dag
Hejda

Idag har jag varit i Paris med mina unga flickor au pair kompisar. Vi har busat och tontat runt. Igar var jag ocksa inne i Paris med mina unga flickor au pair kompisar och dansade. Stundtals ratt dalig musik men nar en man stod pa bardisken och trummade blev allting mycket battre. Tyvarr var det dock inte ett speciellt bra stalle for att fa sig lite kott. Ratt hyffsad kvall anda. Nattbuss och femtaget och efter en petit "petit dejeuner" gick jag och la mig vid halv sju tiden.

Ca fem timmar senare var det dags att ga upp igen. Idag ar det ju namligen forsta sondagen i manaden och det innebar att en del museum och liknande ar gratis inne i paris. Centre George Pompidou var planen men nar vi kom dit och sag den tva hundra meter langa kon (kanske inte helt ovantat iof) la vi ner den planen. Vi stannade dock utanfor centre pompidou (det ar forresten ett slags moderna muséet kan man saga) och tittade pa nan smatt vulgar gatuartist som gjorde en liten teater med folk som kom forbi och tittade. Ratt rolig faktiskt. Vi at bagels pa det goda stallet jag och ida hittade och sen akte vi med May for att halsa pa en au pair familj hon kanske ska byta till efter jul. Under tiden gick vi och kollade in the hood. Helt okej. Inte en valdigt posh forort men helt klart okej. Vi passade ocksa pa att undersoka hennes eventuellt kommande narlivs och utbudet av hobo-choklad verkade okej. Ingen winnie men det fick duga. Egentligen var jag sugen pa mandlar men nar min blick foll mot en pase med kina snacks kande jag ett otroligt sug efter just precis detta.

(Det ar egentligen nanting ganska underligt eftersom jag sedan barndomen har ett trauma gallande kina snacks. Det var fran den dar gangen vi fick nagot slags japanskt godis fran nagon slakting med massa konstiga saker. Det inneholl allt mojligt markligt. Sjogras, alger, blackfisk (?) och annat som smakade fisk eller bara allt annat an gott att ata som snacks nar man som liten snarare forvantar sig en smak liknande salta pinnar, notter eller chips. Det dar markliga godiset forfoljde mig jattelange och lag kvar i skafferiet ohallsosamt lange. Da och da smakat pa med hoppom att det skulle smaka annourlunda fran forra gangen. Tyvarr gjorde det aldrig det. Det blev snarare varre med tiden...)

Vi fortsatte mot donken glatt knaprande pa vara investeringar. Maja pa hennes salta mandlar, jag pa mina mystiska tilltugg, Liva pa hennes vafflor med choklad men stackars Sarah var for sjuk for att orka vara glad och knapra pa nanting. Efter en och en halv timme utan att fa nagot svar fran May nar vi ringde borjade vi bli lite latt oroliga. (Oh no! Annu en looney familj som har kidnappat henne och tvingar henne vakta deras barn i en evighet!)
Nar hon val kom var hon dock valdigt hoppfull over den nya familjen och det blev vi ocksa. Hon verkade som om de verkade bra. Det verkar bra. Da pa donken framat sju nar klockan hade narmat sig sju tiden borjade vi kanna oss i lite corky mood och redan pa vag ner i tunnelbanan ca 10 minuter senare var vi helt ursparade. Formodligen en kombo av att vi var ratt trotta och att vi ar sa javla roliga. Och nar vi val satte igang med vara imitationer av den tjeckiska tjejens och den vietnamesiska tjejens accent nar de pratar franska gick det inte att hejda sig. (Jag menar inte pa nagot satt att mitt franska uttal ar felfritt men deras ar totalt omojliga att forsta. Men valdigt roliga.) Nar vi hade kommit fram till Gare du Nord och letade efter stalle att ata pa korde vi ocksa med vara egna tolkningar av Johannas staderska-immitation och farfars-rumpa. Fast det sager ju inte er nanting. Men det ar kommer vara kul for mig att lasa det har nar jag har glomt det. Haha.

Imorgon ska jag och May gora ett nytt forsok vid "moderna muséet" samt gora en visit vid en au pair agentur jag har haft lite kontakt med. Med andra ord ar det nu dags for att sluta ata rice crackers och ga och lagga mig sa jag orkar.

Tjo bro'!
(haha. Jordbo, ja jag kommer fran jordbro. Man skulle kunna fortsatta skamta i lite samma riktning dar och saga att jag kommer fran marsstrand. ...  Kapten klänning sager Ingenting!)

Ah, just just. Pratade ocksa lite med lillbroschan idag pa msn. Det var langesen och roligt. Han verkar vara sig lik ... i stort sett.

Slut pa parenteser och PS. Hejda