Life is like a bag of rice crackers - you never know what you're gonna get!

Idag har jag varit i Paris med mina unga flickor au pair kompisar. Vi har busat och tontat runt. Igar var jag ocksa inne i Paris med mina unga flickor au pair kompisar och dansade. Stundtals ratt dalig musik men nar en man stod pa bardisken och trummade blev allting mycket battre. Tyvarr var det dock inte ett speciellt bra stalle for att fa sig lite kott. Ratt hyffsad kvall anda. Nattbuss och femtaget och efter en petit "petit dejeuner" gick jag och la mig vid halv sju tiden.

Ca fem timmar senare var det dags att ga upp igen. Idag ar det ju namligen forsta sondagen i manaden och det innebar att en del museum och liknande ar gratis inne i paris. Centre George Pompidou var planen men nar vi kom dit och sag den tva hundra meter langa kon (kanske inte helt ovantat iof) la vi ner den planen. Vi stannade dock utanfor centre pompidou (det ar forresten ett slags moderna muséet kan man saga) och tittade pa nan smatt vulgar gatuartist som gjorde en liten teater med folk som kom forbi och tittade. Ratt rolig faktiskt. Vi at bagels pa det goda stallet jag och ida hittade och sen akte vi med May for att halsa pa en au pair familj hon kanske ska byta till efter jul. Under tiden gick vi och kollade in the hood. Helt okej. Inte en valdigt posh forort men helt klart okej. Vi passade ocksa pa att undersoka hennes eventuellt kommande narlivs och utbudet av hobo-choklad verkade okej. Ingen winnie men det fick duga. Egentligen var jag sugen pa mandlar men nar min blick foll mot en pase med kina snacks kande jag ett otroligt sug efter just precis detta.

(Det ar egentligen nanting ganska underligt eftersom jag sedan barndomen har ett trauma gallande kina snacks. Det var fran den dar gangen vi fick nagot slags japanskt godis fran nagon slakting med massa konstiga saker. Det inneholl allt mojligt markligt. Sjogras, alger, blackfisk (?) och annat som smakade fisk eller bara allt annat an gott att ata som snacks nar man som liten snarare forvantar sig en smak liknande salta pinnar, notter eller chips. Det dar markliga godiset forfoljde mig jattelange och lag kvar i skafferiet ohallsosamt lange. Da och da smakat pa med hoppom att det skulle smaka annourlunda fran forra gangen. Tyvarr gjorde det aldrig det. Det blev snarare varre med tiden...)

Vi fortsatte mot donken glatt knaprande pa vara investeringar. Maja pa hennes salta mandlar, jag pa mina mystiska tilltugg, Liva pa hennes vafflor med choklad men stackars Sarah var for sjuk for att orka vara glad och knapra pa nanting. Efter en och en halv timme utan att fa nagot svar fran May nar vi ringde borjade vi bli lite latt oroliga. (Oh no! Annu en looney familj som har kidnappat henne och tvingar henne vakta deras barn i en evighet!)
Nar hon val kom var hon dock valdigt hoppfull over den nya familjen och det blev vi ocksa. Hon verkade som om de verkade bra. Det verkar bra. Da pa donken framat sju nar klockan hade narmat sig sju tiden borjade vi kanna oss i lite corky mood och redan pa vag ner i tunnelbanan ca 10 minuter senare var vi helt ursparade. Formodligen en kombo av att vi var ratt trotta och att vi ar sa javla roliga. Och nar vi val satte igang med vara imitationer av den tjeckiska tjejens och den vietnamesiska tjejens accent nar de pratar franska gick det inte att hejda sig. (Jag menar inte pa nagot satt att mitt franska uttal ar felfritt men deras ar totalt omojliga att forsta. Men valdigt roliga.) Nar vi hade kommit fram till Gare du Nord och letade efter stalle att ata pa korde vi ocksa med vara egna tolkningar av Johannas staderska-immitation och farfars-rumpa. Fast det sager ju inte er nanting. Men det ar kommer vara kul for mig att lasa det har nar jag har glomt det. Haha.

Imorgon ska jag och May gora ett nytt forsok vid "moderna muséet" samt gora en visit vid en au pair agentur jag har haft lite kontakt med. Med andra ord ar det nu dags for att sluta ata rice crackers och ga och lagga mig sa jag orkar.

Tjo bro'!
(haha. Jordbo, ja jag kommer fran jordbro. Man skulle kunna fortsatta skamta i lite samma riktning dar och saga att jag kommer fran marsstrand. ...  Kapten klänning sager Ingenting!)

Ah, just just. Pratade ocksa lite med lillbroschan idag pa msn. Det var langesen och roligt. Han verkar vara sig lik ... i stort sett.

Slut pa parenteser och PS. Hejda


Kommentarer
Postat av: Anja

Hahaha. Du har ocksa trillat dit!

2007-11-05 @ 09:10:47
URL: http://anja.blogg.se
Postat av: Ida

haha, jag är nästan pa väg att trilla dit jag ocksa faktiskt.. men känns inte som jag orkar :P resedagboken far duga för mej ett tag till.. =) Lycka till med familj-sökandet! Kramar

2007-11-05 @ 12:09:52
Postat av: beriberi

ahahahah! jordbor.. jordbo! :D hahahhaha! marsstrand >.

2007-11-08 @ 01:20:15
URL: http://ihaveanosebleed.blogg.se
Postat av: beriberi

när du kommer hem blir det nile city-gäng-kväll :D kan du ju lita på ^^

2007-11-08 @ 01:21:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0