Kvällsbad med Neria.
Skymning. Stilla. Alldeles blank vattenyta och på andra sidan såg man skogen och sluttningen där korna annars brukar gå. Vattnet var alldeles ljummet och myggen var inte alltför hungriga. Det var sommar och "Det här måste vi göra om."

"Att sätta ord på det man känner är att göra det naturliga onaturligt.
Var och en som så mycket som försökt skriva ett vykort vet -
att skriva är att förminska det upplevda, att upphäva det självklara.
Det helt enkla"

- Bodil Malmsten (ur boken Priset på vatten i Finistère)

Idag hade jag portugisiska i ca en timme innan högskolans server dampade ur fullständigt och vi la om lektionen till fredag.
Sen dess har jag lyssnat på Backstreet Boys på youtube. (Och givetvis sjungit med med enorm inlevelse.)
Jag var kär i Brian när jag var liten. Jävlar vilken käke liksom och sen hundvalpsögon på det, uj uj uj. Jag kommer till och med ihåg att min kusin och jag hade koll på när han hade sin hjärtoperation. Det kan jag erkänna var lite överdrivet, men det var ju så man dyrkade på den gamla goda tiden. höhö. Man var så allvarlig med det också. Tog det som ett personligt påhopp om någon sa att de var dåliga. Eller om någon föredrog Spice Girls. Jag gillade väl de också men om vi säger såhär. Jag äger 0 Spice Girls skivor.  Jag äger ...  fler Backstreet Boys skivor än de flesta skulle tycka är okej.

Men ... BSB 4-ever ♥




Nej, nu börjar jag känna mig lite rosslig i halsen så jag ska ut och fånga dagen. Tjarå

För 30 minuter sedan läste jag beskedet.
Antagningsbesked 1 : Politices Kandidatprogrammet, Lunds Universitet            Antagen.

ANTAGEN!?

Va?
Det skulle jag ju inte. Det hade jag ju inte tänkt när jag sökte det. Det kan inte stå rätt.
Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram, Göteborgsuniversitet                   Struket.

Va?
Men så blir det ju om man blir antagen. Så jag är alltså antagen. I LUND!? På Pol. Kand!?
Vadå vill jag gå det??

Ringer till Pappa.
Hej det är Ellen, eller jag menar hej det är jag. Pappa jag har kommit in på Pol. kand. i Lund! (?)
Jaha vad kul, Grattis!
Ja, eller ja? Ja, jag tror det? Nu får ni komma hem så jag kan bestämma mig. Hejdå.

Ringer till Néria.
Hej! Jag har kommit in på Pol. kand. i Lund!
Jaha, oj vad kul!! Vad är det egentligen? Vad blir man då?
Jag vet inte, diplomat?
Jaha men vad gör man då egentligen.
Jag vet inte riktigt faktiskt men jag tror jag  vill bli det.
Jaha vad kul, men du... du kanske ska ta reda på lite vad det är för nånting också.
Ja, okej ... ja det kan nog vara bra.
Eeh, hejdå.

Just nu: Äter hemkola och är skapligt förvirrad.

Fotnot. Jag har gett upp veganismen två dagar i förtid. Det är bara så jävla tråkigt.

Jag har animaliska-produkter-cravings. Så är det bara. Veganism är inget för mig. Nu vet vi det. Jag har testat. - Är inte klar än dock!

Igår var jag hos Anja på hennes och idas lilla välkommen-hem-tillställning. Det var trevligt. Det spelades kubb. Jag och Halima nöjde oss med att göra vågen för deltagarna då och då. Kubb är ju trots allt " inte roligt- men det måste göras". Sen pratades det om ditten och datten och alkohol förekom för intresserade. Jag körde bil och var inte intresserad. Hursom. En grej jag inser att jag borde gjort i Frankrike är att ha skrivit dagbok. (På tal om att Anja hade en jättefin dagbok.) Jag skrev ju massa grejer i massa olika anteckningsböcker (varav jag tappade en på tåget hem .. snyft snyft...) Men ingen som var direkt: "Hej hej dagboken. Idag åkte jag och maja och may och sarah till cultura. Alla var i extas. Jag älskar den affären, och may blev nästan lite gråtmild. Tack och hej leverpastej."
Jag tror jag ska skaffa en bok och skriva ner massa minnen i efterhand. Souvenirs de France.

Anyways
Nu är det bara en tidsfråga innan mamma knackar på min dörr, öppnar och sen finns det två tänkbara scenarios
1. Hon säger: "Men Ellen. Nu får du faktiskt ta tag i det här och röja upp lite på ditt rum och bla bla bla... " Min respons blir omärkbar och tyst.
2. Hon säger ingenting men tittar på mig uppgivet. Min respons blir " Ja, jag vet jag ska" i kombination med ett insmikrande men försynt leende.

Jag vet inte var jag ska börja. Borsta tänderna kan nog vara bra.

Tja då.

Jag är vegan. Jag sa att jag skulle göra det och nu gör jag det. Idag är dag 5. För er icke ingivna i mina planer har jag bestämt mig för att testa vara vegan i (minst) 2 veckor. Detta gör jag av ren nyfikenhet på hur det är och det beror inte på ett plötsligt uppvaknande och som en protest för den undermåliga djurhanteringen eller att kött är mord eller för att jag inte vill äta kadaver. Jag tycker kött är gott och har inga problem med att det en gång har levt. Anledningen är helt enkelt inte allvarligare än att jag vill testa. Och miljöaspekten på det hela, men för den sakens skull tycker jag det kan räcka att vara vegetarian.

Jag börjar tro att två veckor är för kort tid för att testa på det här. För den tiden skulle jag lätt kunna överleva på grönsakssoppor och bröd med ett jättegott färskost substitut jag har hittat. (Soyaosten smakar i ärlighetens namn lite funky, och jag äter den mest lite ibland för att mamma och pappa inte ska bli irriterade på att jag har köpt den.)
I tisdags var det lite surt. Vi grillade. Jag hade grönsaksbiff och hummus och massa gott i mitt bröd istället för hamburgare. Det var inte surt. Vad som var surt var att pappa penslade smör på majskolvarna jag hade sett framemot (trots att jag sagt till honom att inte göra det). Åt jag dem ändå? Nej. Om jag nu ska testa det här så får jag ju göra det hardcore. Vad är annars poängen. Då kan jag ju ha smör på mackan också. Och ost. Och äta fil och flingor. Det håller ju inte. När jag en gång i tiden var vegetarian hade han svårt att komma ihåg det också. Så jag är inte så förvånad att han idag om jag ville ha pannkakor. "Pappa, huvudingrediensen i pannkakor är mjölk och ägg. Det äter inte jag längre." "Åh! *suck*  Varför måste du hålla på med sånt trams!?" 

Men som sagt. Två veckor. Det kanske är för kort tid. Dåhinner jag inte få anledningar att försöka baka muffins eller pannkakor utan ägg och mjölk och sånna kluriga grejer. Men å andra sidan så har vi Jul i juli på ingående... är faktiskt inte så sugen på att vara vegan då. (Eller ska jag se det som en möjlighet att testa på hur det är att vara vegan över jul, utan att behöva vänta ett halvår... nja.. jag vet inte riktigt...)

En dag i taget.

Jag jobbar i Avesta nu. Jag och min lillebror hänger utanför "Avesta Art" och försöker få folk att testa e-guider. En e-guide helt ny typ av guide framtagen av pappa professorn och hans elever. Dvs en handdator med GPS och berättarröst med tillhörande bilder. Faktiskt en ganska bra grej. Men dels är det inte en jävel som kommer till konstutställningen, och de jävlarna som faktiskt kommer vill titta på konsten eller bruket och inte strosa om kring i gamla byn med vår guide. Så kort sagt är det rätt segt. Så förutom att spela solitaire på handdatorn finns det inte så mycket att göra förutom att prata med lillebror. Solitaire är inte så roligt. Min bror är ganska lustig och oberäknelig dock.

Någon gång under dagen. (Jag har tagit med en avokado till min lunch.)
Han: Får jag ta din avokado?
Jag: Nej
Han: Varför inte då?
Jag: För att jag vill ha den.
Han: Varför då?
Jag: För att den är god.
Han: Varför då?
Jag:  För att Gud skapade den så.
Han: Varför då?
Jag: För att människan förtjänade det.
Han: I bet we didn't
Jag: Tänk vad läskigt om jag skulle vara sådär hyper relli
Han: Du skulle ju kunna vara det
Jag: Va? Varför då??
Han: ...Och så skulle du byta namn till Zacharias eller Cornelis.
Jag: Hahaha, men det är ju killnamn
Han: ... Eller Charlotte och så skulle du vilja att man kallar dig Charlie.

(Här vill jag bara göra ett litet avbrott för mina läsare och påpeka att inte heller jag förstår varför man, om man plötsligt skulle bli väldigt religös, skulle vilja byta namn. Än mindre varför man skulle välja ett mansnamn om man är kvinna, och varför det skulle vara Cornelis. Det finns ingen tidigare intern historia jag kan tillägga om de här namnen.)

Något senare i diskussionen:
Jag: Är du konfirmerad?
Han: Nej
Jag: Hädare!
Han (Sagt med ett seriöst och ärligt frågande tonfall): Vadå? Vad kommer hända?


Jag hoppas det kommer mer gäster imårrn. I onsdags var det faktiskt ett par som lovade att de skulle komma tillbaka och gå på fredag. They better!