Jag jobbar i Avesta nu. Jag och min lillebror hänger utanför "Avesta Art" och försöker få folk att testa e-guider. En e-guide helt ny typ av guide framtagen av pappa professorn och hans elever. Dvs en handdator med GPS och berättarröst med tillhörande bilder. Faktiskt en ganska bra grej. Men dels är det inte en jävel som kommer till konstutställningen, och de jävlarna som faktiskt kommer vill titta på konsten eller bruket och inte strosa om kring i gamla byn med vår guide. Så kort sagt är det rätt segt. Så förutom att spela solitaire på handdatorn finns det inte så mycket att göra förutom att prata med lillebror. Solitaire är inte så roligt. Min bror är ganska lustig och oberäknelig dock.

Någon gång under dagen. (Jag har tagit med en avokado till min lunch.)
Han: Får jag ta din avokado?
Jag: Nej
Han: Varför inte då?
Jag: För att jag vill ha den.
Han: Varför då?
Jag: För att den är god.
Han: Varför då?
Jag:  För att Gud skapade den så.
Han: Varför då?
Jag: För att människan förtjänade det.
Han: I bet we didn't
Jag: Tänk vad läskigt om jag skulle vara sådär hyper relli
Han: Du skulle ju kunna vara det
Jag: Va? Varför då??
Han: ...Och så skulle du byta namn till Zacharias eller Cornelis.
Jag: Hahaha, men det är ju killnamn
Han: ... Eller Charlotte och så skulle du vilja att man kallar dig Charlie.

(Här vill jag bara göra ett litet avbrott för mina läsare och påpeka att inte heller jag förstår varför man, om man plötsligt skulle bli väldigt religös, skulle vilja byta namn. Än mindre varför man skulle välja ett mansnamn om man är kvinna, och varför det skulle vara Cornelis. Det finns ingen tidigare intern historia jag kan tillägga om de här namnen.)

Något senare i diskussionen:
Jag: Är du konfirmerad?
Han: Nej
Jag: Hädare!
Han (Sagt med ett seriöst och ärligt frågande tonfall): Vadå? Vad kommer hända?


Jag hoppas det kommer mer gäster imårrn. I onsdags var det faktiskt ett par som lovade att de skulle komma tillbaka och gå på fredag. They better!