Krågelfia a commencé

Jag är vegan. Jag sa att jag skulle göra det och nu gör jag det. Idag är dag 5. För er icke ingivna i mina planer har jag bestämt mig för att testa vara vegan i (minst) 2 veckor. Detta gör jag av ren nyfikenhet på hur det är och det beror inte på ett plötsligt uppvaknande och som en protest för den undermåliga djurhanteringen eller att kött är mord eller för att jag inte vill äta kadaver. Jag tycker kött är gott och har inga problem med att det en gång har levt. Anledningen är helt enkelt inte allvarligare än att jag vill testa. Och miljöaspekten på det hela, men för den sakens skull tycker jag det kan räcka att vara vegetarian.

Jag börjar tro att två veckor är för kort tid för att testa på det här. För den tiden skulle jag lätt kunna överleva på grönsakssoppor och bröd med ett jättegott färskost substitut jag har hittat. (Soyaosten smakar i ärlighetens namn lite funky, och jag äter den mest lite ibland för att mamma och pappa inte ska bli irriterade på att jag har köpt den.)
I tisdags var det lite surt. Vi grillade. Jag hade grönsaksbiff och hummus och massa gott i mitt bröd istället för hamburgare. Det var inte surt. Vad som var surt var att pappa penslade smör på majskolvarna jag hade sett framemot (trots att jag sagt till honom att inte göra det). Åt jag dem ändå? Nej. Om jag nu ska testa det här så får jag ju göra det hardcore. Vad är annars poängen. Då kan jag ju ha smör på mackan också. Och ost. Och äta fil och flingor. Det håller ju inte. När jag en gång i tiden var vegetarian hade han svårt att komma ihåg det också. Så jag är inte så förvånad att han idag om jag ville ha pannkakor. "Pappa, huvudingrediensen i pannkakor är mjölk och ägg. Det äter inte jag längre." "Åh! *suck*  Varför måste du hålla på med sånt trams!?" 

Men som sagt. Två veckor. Det kanske är för kort tid. Dåhinner jag inte få anledningar att försöka baka muffins eller pannkakor utan ägg och mjölk och sånna kluriga grejer. Men å andra sidan så har vi Jul i juli på ingående... är faktiskt inte så sugen på att vara vegan då. (Eller ska jag se det som en möjlighet att testa på hur det är att vara vegan över jul, utan att behöva vänta ett halvår... nja.. jag vet inte riktigt...)

En dag i taget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0