Jag somnade sent igår med referenser till liberala tänkare och busstider och disk i vasken på hjärnan. Jag sov nästan tre timmar och drömde om detsamma och bortrationaliserade feministiska, marxistiska ideologier. När väckarklockan ringde för femte gången strax innan sex blandades allt. Regina Spektors melodi och referenser, telefonmedelanden "Gå upp!" och sömntöcken. 4 minuter över sex tittade jag på mobilen och förstod att den lät för att jag skulle gå upp, inte för att jag skulle ta hänsyn till feminismen i min dröm och avsluta vad det nu var jag höll på med.
- En snooze till...
- Nej! Idag MÅSTE du gå upp. Du ska göra nånting viktigt, du får inte missa tåget.
- Men rummet är kallt och jag kommer kanske dö om jag lämnar sängen nu.
- Du får ta täcket med dig, men du måste gå upp NU
Ett, två, tre på det fjärde...  Ögonlock som obönhörligen trotsar mina instruktioner och sluter sig igen. Så skönt. Nej! Öppna dem! ...på det fjärde ska det ske, på det femte. Nej, nu går jag upp helt enkelt.
Med täcket virandes om mig stapplade jag upp och satte på mig strumpor. Delmål ett avklarat.
Ut i köket. Kaffe, frukost. Ingen brödros men rostbröd i frysen. Vad är meningen med rostbröd om det inte rostas? Det är bra att göra varma mackor med, men det var inte läge för det imorse. På frysen sitter nu en dikt. Den heter Onsdagssång för frukostbord och går, om jag inte missminner mig;
Man äter aldrig samma filmjölk två gånger.
   Man bara tror det.        ( Bob Hansson, såklart)
Den fick mig att både le och skratta i min misär imorse.  Jag hoppas jag får internet hemma snart för jag vill kunna blogga om sådana där saker som man bara kan göra i stundensingivelse.
Som att  'Varför står det olika saker på svenska och på norska/danska angående kryddning på min timjanburk?" Den svenska delen är för det första mycket kortare och där får man mest reda på att det kan passa sig med timjan i ärtsoppa. Läser man den norsk/danska får man dessutom reda på att timjan är en vanlig krydda i sydeuropeisk matlagning och att det passar till både det ena och det andra. Varför försöker de hålla inne på den informationen till svenskar? Kan det bero på olika kryddningstraditioner i de norsk/danska respektive svenska köken? Kanske, men varför inte då komma med alla dessa kryddningstips även till oss ärtsoppe-kryddande svenskar. Bredda matkulturens gränser!
Det är ju iaf tur att jeg snakker så god dansk!