Jag är periodare. Musik liksom blåser förbi mig. Vissa låtar fastnar i mitt hår, tränger sig in i mitt huvud, ringer i mina öron. Ringer, ringer och ringer tills öronen till slut börjar blöda och man hatar dem. Ingen gillar att ha låtar på hjärnan ofrivilligt lite för länge.

Man skulle kunna likna låtar som dröjer sig kvar för länge vid människor på ens efterfest. Till en början kan det vara riktigt trevligt. Alla är härliga, roliga och man har kul tillsammans. När du framåt småtimmarna kommit dem riktigt nära genom alkoholens uppriktighetinser du att du kan känna dig fullkomligt bekväm i deras sällskap. De själar du inte riktigt gillade har redan gått hem, de kanske till och med stannade kvar på klubben för du insåg redan från början att det skulle nog inte funka i längden. Det var kanske bara nån som var alldeles för full och ändå bara skulle ha spytt i vasken och sedan däckat i din säng. Problemet kommer när gästerna stannar lite för länge, även de trevliga. Visst det var skitkul i början, men när du börjar bli bakis och övertrött känns det inte okej längre. 'Vännerna' tycks för fulla, fula och dryga och lämnar de dig aldrig i fred så du får sova och försöka glömma att du ska städa upp deras skit när du vaknar kanske du börjar hata dem. Det blir för mycket! Men.., har du tur, så var du inte så full att du har glömt att det faktiskt var jävligt roligt också. Och då kanske ni kan göra om det om ett par månader. Det behövs bara lite tid att läka såren i öronen först.