När jag gick ut genom ytterdörren imorse skiner solen utan att det är varmt och jag möts av den karakteristiska doften av föruttnelse, ruttet gräs. Ett säkert tecken på att våren vill komma. Det är klart jag att jag tog ett extra djupt andetag genom näsan och njöt. Det är bara en tidsfråga innan det kommer poppa upp tussilagon bland ruttna löv och smutsigt grus i varje dike.

När jag lite senare i eftermiddags gick ner för Mårtensgatan i Kävlinge var det med vetskapen att det troligtvis var sista gången. Sista gången jag låste upp dörren till lägenheten, sista gången jag gick därifrån, sista gången jag åkte tåget från Kävlinge tillsammans med ett gäng högljudda högstadiebarn. Det känns bra.

Trots att solen försökt leta sig fram bland tegelfasader och trädgrenar har det varit kallt idag Luften har varit sådär klar och bitande i kinderna, . Sådär så att du vill svära över att du inte har mer kläder, eller över att det alltid ska vara så kallt och blåsigt i Skåne. Men det gör du inte, du bara cyklar på, låter vinden vina i håret och på dina röda öron och skrattar vädret i ansiktet. "Jag är nöjd, och du kan inte stoppa mig."