...,sager maja och jag haller sjalvklart med.
Alla har sin bestamda uppfattning om vilka clementiner som ar godast. Alla gillar clementiner och har oftast inga problem med att masskonsumera dem. Dessutom kan man ata dem pa sa manga olika roliga satt. Maja vill ha en med tunt skal.

Vilken tror du ar godast?
Jag klammer lange och funderar. Den torra skrynkliga jag har blivit lite nyfiken
pa kanns faktiskt inte som det sjalvklara valet.

1. Den ar skrynklig.
2.  Den ar torr.
3.  Den ar gammal och formodligen sur och acklig.

Jag ar anda lite intresserad.
Jag vill veta mer.

1. Gar den overhuvudtaget att skala?
2. Hur smakar den?
3. Det har med att doma nanting efter utsidan, finns det nan poang med det eller kan insidan fortfarande vara ganska juicy?

Alla de andra clementinerna verkar goda och vi enas om den som verkar bast och maja hugger in. Hennes ar lattskalad och god. Ett bra val. Men vi ar inte forvanade och vi diskuterar inte saken. Det var sjalvklart redan fran borjan. Jag jobbar fortfarande med vissa svarigheter pa att skala min torra nagot hopkrympta citrusfrukt. Ett en liten stund far jag mina svar.


    1.     Ja, men med vissa svarigheter och inte utan att mandarinens innerskal forstors nagot och blottar fruktkottet.
    2.     Valdigt speciellt. Vi kan val bara saga sa.
    3.      Det finns en viss poang men man kanske inte ska applicera den slutsatsen pa allt. I det har fallet hade det dock varit en god idé. insidan ar juicy men den smakar ratt funky.

Nej jag har inte atit mer kina snacks idag. Jag kande mig bara valdans kreativ.

Jag blir faktiskt avundsjuk nar jag hor att det har snoat hemma. Det ar mot mitt fornuft att vara avundsjuk pa slask och kyla. Men jag vill bara se de fina vita flingorna singla ner fran en mork himmel. Oj, det ar verkligen latt att romantisera om det som ar langt borta som man inte har. Men jag ar sa trott pa den har kylan nu. Det ar inte kallt nog for sno men det ar kallt. Det kanns lite som Narnia dar det bara ar vinter utan jul, bara det att har ar det bara kallt utan sno. Jag har i varje fall en kappa nu. En bla. Eller rattare sagt har jag latit bli att lamna tillbaka kappan jag kopte nar mamma var har.
Alla har verkar dock inte tycka att det ar kallt. Haromveckan nar jag var vid fotbollsplanen med Hugo och hans kompis kom det ett gang gossar (cirkus min alder) och var med och spelade och vissa av de hade bara shorts och t-shirt pa sig! Tok! Visserligen sprang de hela tiden men det ar mot allt vett att ga ut sa fran forsta borjan. De borde ju hunnit forfrysa varenda kroppsdel innan de hade sprungit sig varma. It makes nonsens.

Aah jag ar sa arg. Jag hade skrivit massor och sen forsvann det. Det blir aldrig riktigt lite bra nar man skriver om det.
Men men

I mandags var jag pa Centre Pompidou med May. Trevligt! Forst var vi hogst upp och sag den tillfalliga utstallnignen om en konstnar vars namn jag nu har glomt men han verkade ocksa ratt yr sa det ar nog ok. Allt han hade gjort liknade varandra (eller sa var det helt annourlunda) (den iaktagelsen lat ju btw valdigt iq). Allt han hade gjort fanns i minst tre exemplar, fast med sma forandringar, typ storre huvud mindre kropp, stor nasa storre oron, mer svart mindre rott. Och manga av hans saker verkade inte riktigt fardiga. Som om han hade sa mycket i huvudet att han aldrig riktigt han gora klart det han borjade pa och som om han var tvungen att gora massor av olika upplagor av allting for att visa att han visst hade tankt pa att den kunde sett ur sahar istallet. Med pa utstallningen fanns ocksa bitar av hans vaggar fran hans sista arbetsrum (tror jag det var) som han hade anvant som antecknignsblock. Lustig gubbe, men han foll mig inte riktigt pa lappen sa vi gick ner tva vaningar till de fasta utstallnignarna. De gillade jag mycket battre. Speciellt en bildserie med "100 boots". Minns inte vem som hade tagit dem. Jattefina svartvita-fotografier pa 100 svarta gummistovlar som gjorde massa olika saker. Stod parkerade, jobbade, var arbetslosa, akte pa semester, mmm. Valdigt sota sma bilder. En annan sak jag blev valdigt fortjust i var en enorm stor rodlackad noshorning. Nar vi hade traskat omkring dar i manga timmar och kommit pa att vi hade valdigt ont i fotterna och inte atit mat sen frukost at vi varsin grekisk sallad pa donken och sen akte vi hem. Eller inte riktigt for vi akte till Sarah med Maja och sen akte vi darifran och inte forran vi kom till Chantilly dar maja hade sin bil upptackte vi att hon inte hade sina bilnycklar sa may fick skjutsa oss tillbaka till sarah (ca 1mil??) och sen kom vi hem.

Idag har jag byggt en drake med Hugo och imarrn borjar han i skolan igen. Har ocksa pratat med omvarlden och fatt liite hemlangtan.

Vi hors en annan dag
Hejda

Idag har jag varit i Paris med mina unga flickor au pair kompisar. Vi har busat och tontat runt. Igar var jag ocksa inne i Paris med mina unga flickor au pair kompisar och dansade. Stundtals ratt dalig musik men nar en man stod pa bardisken och trummade blev allting mycket battre. Tyvarr var det dock inte ett speciellt bra stalle for att fa sig lite kott. Ratt hyffsad kvall anda. Nattbuss och femtaget och efter en petit "petit dejeuner" gick jag och la mig vid halv sju tiden.

Ca fem timmar senare var det dags att ga upp igen. Idag ar det ju namligen forsta sondagen i manaden och det innebar att en del museum och liknande ar gratis inne i paris. Centre George Pompidou var planen men nar vi kom dit och sag den tva hundra meter langa kon (kanske inte helt ovantat iof) la vi ner den planen. Vi stannade dock utanfor centre pompidou (det ar forresten ett slags moderna muséet kan man saga) och tittade pa nan smatt vulgar gatuartist som gjorde en liten teater med folk som kom forbi och tittade. Ratt rolig faktiskt. Vi at bagels pa det goda stallet jag och ida hittade och sen akte vi med May for att halsa pa en au pair familj hon kanske ska byta till efter jul. Under tiden gick vi och kollade in the hood. Helt okej. Inte en valdigt posh forort men helt klart okej. Vi passade ocksa pa att undersoka hennes eventuellt kommande narlivs och utbudet av hobo-choklad verkade okej. Ingen winnie men det fick duga. Egentligen var jag sugen pa mandlar men nar min blick foll mot en pase med kina snacks kande jag ett otroligt sug efter just precis detta.

(Det ar egentligen nanting ganska underligt eftersom jag sedan barndomen har ett trauma gallande kina snacks. Det var fran den dar gangen vi fick nagot slags japanskt godis fran nagon slakting med massa konstiga saker. Det inneholl allt mojligt markligt. Sjogras, alger, blackfisk (?) och annat som smakade fisk eller bara allt annat an gott att ata som snacks nar man som liten snarare forvantar sig en smak liknande salta pinnar, notter eller chips. Det dar markliga godiset forfoljde mig jattelange och lag kvar i skafferiet ohallsosamt lange. Da och da smakat pa med hoppom att det skulle smaka annourlunda fran forra gangen. Tyvarr gjorde det aldrig det. Det blev snarare varre med tiden...)

Vi fortsatte mot donken glatt knaprande pa vara investeringar. Maja pa hennes salta mandlar, jag pa mina mystiska tilltugg, Liva pa hennes vafflor med choklad men stackars Sarah var for sjuk for att orka vara glad och knapra pa nanting. Efter en och en halv timme utan att fa nagot svar fran May nar vi ringde borjade vi bli lite latt oroliga. (Oh no! Annu en looney familj som har kidnappat henne och tvingar henne vakta deras barn i en evighet!)
Nar hon val kom var hon dock valdigt hoppfull over den nya familjen och det blev vi ocksa. Hon verkade som om de verkade bra. Det verkar bra. Da pa donken framat sju nar klockan hade narmat sig sju tiden borjade vi kanna oss i lite corky mood och redan pa vag ner i tunnelbanan ca 10 minuter senare var vi helt ursparade. Formodligen en kombo av att vi var ratt trotta och att vi ar sa javla roliga. Och nar vi val satte igang med vara imitationer av den tjeckiska tjejens och den vietnamesiska tjejens accent nar de pratar franska gick det inte att hejda sig. (Jag menar inte pa nagot satt att mitt franska uttal ar felfritt men deras ar totalt omojliga att forsta. Men valdigt roliga.) Nar vi hade kommit fram till Gare du Nord och letade efter stalle att ata pa korde vi ocksa med vara egna tolkningar av Johannas staderska-immitation och farfars-rumpa. Fast det sager ju inte er nanting. Men det ar kommer vara kul for mig att lasa det har nar jag har glomt det. Haha.

Imorgon ska jag och May gora ett nytt forsok vid "moderna muséet" samt gora en visit vid en au pair agentur jag har haft lite kontakt med. Med andra ord ar det nu dags for att sluta ata rice crackers och ga och lagga mig sa jag orkar.

Tjo bro'!
(haha. Jordbo, ja jag kommer fran jordbro. Man skulle kunna fortsatta skamta i lite samma riktning dar och saga att jag kommer fran marsstrand. ...  Kapten klänning sager Ingenting!)

Ah, just just. Pratade ocksa lite med lillbroschan idag pa msn. Det var langesen och roligt. Han verkar vara sig lik ... i stort sett.

Slut pa parenteser och PS. Hejda