Flyttfeber # 1
Idag tog jag en hejdå-fika med tjejerna. Tjejerna med stort T. Inte pågrund av min kommande flytt till Lund, utan främst på grund av att J åker med flyttlasset till Linköping redan på söndag och andra J drar till Uppsala den 15:e. Så småningom drar I till Stockholm där hon visst ska plugga lite hon också. Hur som haver så är det många av oss som ska börja plugga nu och då utbrister S att 'Vad skönt för er som vet vad ni vill bli!'. Några av oss blivande studenter tittar lite fundersamt på oss och känner oss inte riktigt träffade.
Mardrömsscenario;
Jag känner just ingen i Lund. Jag har genom A fått kontakt med en snäll kusin som jag kan sova hos, och sen bor ju J och U där, men dem var det ju – handen på hjärtat – ett tag sen jag pratade med. Men, tänker jag ändå, det bor 40 000 studenter i Lund. Det börjar en hel del fler nya nu till hösten. En rätt stor procent av dem tror jag är riktigt sköna människor, och en ännu större del åtminstone heelt okej. Jag är inte den som är den, så den där biten med att inte lära känna någon härlig prick ingår inte riktigt med i mitt mardrömsscenario. Mardrömsscenariot är snarare fokuserat runt min klass. Jag ska gå på Politices Kandidatprogrammet i Lund. ”-Varför vill du plugga det då?”, " -Eh (?)" Jag vet lite vagt vad jag kommer att läsa, jag skulle inte vilja att du frågade mig om vilka kurser och hur programmet är upplagt, men jag tror att det kommer vara kul. Om det inte vore för besserwissrarna. De där som – no offence (eller kanske lite då), är som min storebror. De som har varit politiskt engagerade sen de gick i 8:an, har varit ordförande i något politiskt ungdomsförbund, sekreterare, ordförande och kassör i elevrådet, helst allt på samma gång. De som har haft stående bokningar varje år till veckan i Almedalen säkert långt sedan innan de var födda, de som har en åsikt i alla politiska frågor, såväl inrikes som utrikespolitik – och (verkar vara) är jävligt pålästa om dem. De som kan debattera på ett övertygande och till synes sakligt sätt med svåra, stora ord och vinnande (men lite lätt förvillande) argument. Om argumenten är vinnande just för att de är förvillande kan vi låta vara osagt. De som vet vad vår finansminister hette -58 (Gunnar Sträng), utan att först behöva slå upp det på Wikipedia ... och dessutom gjorde ett frivilligt skolarbete om honom i samband med deras stora debut i det politiska någon gång i åttan. Jag är rädd för att min klass kommer bestå av en hel drös som så gott som redan blivit invalda i Europaparlamentet eller sommarjobbat lite grann på FN, hjälpt jordlösa bönder i Sydamerika att sluta något slags avtal med regeringen i landet. En nästan ännu värre typ är de som egentligen ville gå nånting annat, något riktigt credd yrke, men inte kom in. Det spelar ingen roll att det här var deras andra val, och deras sekundära intresse. De kan förstås allt ändå. Jag vill inte gå med Mr och Ms Know-it-all. Dels för att allvetande människor kan vara väldigt påfrestande.
Dels för att jag är avundsjuk.
Mardrömsscenario;
Jag känner just ingen i Lund. Jag har genom A fått kontakt med en snäll kusin som jag kan sova hos, och sen bor ju J och U där, men dem var det ju – handen på hjärtat – ett tag sen jag pratade med. Men, tänker jag ändå, det bor 40 000 studenter i Lund. Det börjar en hel del fler nya nu till hösten. En rätt stor procent av dem tror jag är riktigt sköna människor, och en ännu större del åtminstone heelt okej. Jag är inte den som är den, så den där biten med att inte lära känna någon härlig prick ingår inte riktigt med i mitt mardrömsscenario. Mardrömsscenariot är snarare fokuserat runt min klass. Jag ska gå på Politices Kandidatprogrammet i Lund. ”-Varför vill du plugga det då?”, " -Eh (?)" Jag vet lite vagt vad jag kommer att läsa, jag skulle inte vilja att du frågade mig om vilka kurser och hur programmet är upplagt, men jag tror att det kommer vara kul. Om det inte vore för besserwissrarna. De där som – no offence (eller kanske lite då), är som min storebror. De som har varit politiskt engagerade sen de gick i 8:an, har varit ordförande i något politiskt ungdomsförbund, sekreterare, ordförande och kassör i elevrådet, helst allt på samma gång. De som har haft stående bokningar varje år till veckan i Almedalen säkert långt sedan innan de var födda, de som har en åsikt i alla politiska frågor, såväl inrikes som utrikespolitik – och (verkar vara) är jävligt pålästa om dem. De som kan debattera på ett övertygande och till synes sakligt sätt med svåra, stora ord och vinnande (men lite lätt förvillande) argument. Om argumenten är vinnande just för att de är förvillande kan vi låta vara osagt. De som vet vad vår finansminister hette -58 (Gunnar Sträng), utan att först behöva slå upp det på Wikipedia ... och dessutom gjorde ett frivilligt skolarbete om honom i samband med deras stora debut i det politiska någon gång i åttan. Jag är rädd för att min klass kommer bestå av en hel drös som så gott som redan blivit invalda i Europaparlamentet eller sommarjobbat lite grann på FN, hjälpt jordlösa bönder i Sydamerika att sluta något slags avtal med regeringen i landet. En nästan ännu värre typ är de som egentligen ville gå nånting annat, något riktigt credd yrke, men inte kom in. Det spelar ingen roll att det här var deras andra val, och deras sekundära intresse. De kan förstås allt ändå. Jag vill inte gå med Mr och Ms Know-it-all. Dels för att allvetande människor kan vara väldigt påfrestande.
Dels för att jag är avundsjuk.
Igårkväll. ca 23.00
Kvällsbad med Neria.
Skymning. Stilla. Alldeles blank vattenyta och på andra sidan såg man skogen och sluttningen där korna annars brukar gå. Vattnet var alldeles ljummet och myggen var inte alltför hungriga. Det var sommar och "Det här måste vi göra om."
Skymning. Stilla. Alldeles blank vattenyta och på andra sidan såg man skogen och sluttningen där korna annars brukar gå. Vattnet var alldeles ljummet och myggen var inte alltför hungriga. Det var sommar och "Det här måste vi göra om."
Om skrivande
"Att sätta ord på det man känner är att göra det naturliga onaturligt.
Var och en som så mycket som försökt skriva ett vykort vet -
att skriva är att förminska det upplevda, att upphäva det självklara.
Det helt enkla"
- Bodil Malmsten (ur boken Priset på vatten i Finistère)
Var och en som så mycket som försökt skriva ett vykort vet -
att skriva är att förminska det upplevda, att upphäva det självklara.
Det helt enkla"
- Bodil Malmsten (ur boken Priset på vatten i Finistère)
Dagens uttalande
Idag hade jag portugisiska i ca en timme innan högskolans server dampade ur fullständigt och vi la om lektionen till fredag.
Sen dess har jag lyssnat på Backstreet Boys på youtube. (Och givetvis sjungit med med enorm inlevelse.)
Jag var kär i Brian när jag var liten. Jävlar vilken käke liksom och sen hundvalpsögon på det, uj uj uj. Jag kommer till och med ihåg att min kusin och jag hade koll på när han hade sin hjärtoperation. Det kan jag erkänna var lite överdrivet, men det var ju så man dyrkade på den gamla goda tiden. höhö. Man var så allvarlig med det också. Tog det som ett personligt påhopp om någon sa att de var dåliga. Eller om någon föredrog Spice Girls. Jag gillade väl de också men om vi säger såhär. Jag äger 0 Spice Girls skivor. Jag äger ... fler Backstreet Boys skivor än de flesta skulle tycka är okej.
Men ... BSB 4-ever ♥
Nej, nu börjar jag känna mig lite rosslig i halsen så jag ska ut och fånga dagen. Tjarå
Sen dess har jag lyssnat på Backstreet Boys på youtube. (Och givetvis sjungit med med enorm inlevelse.)
Jag var kär i Brian när jag var liten. Jävlar vilken käke liksom och sen hundvalpsögon på det, uj uj uj. Jag kommer till och med ihåg att min kusin och jag hade koll på när han hade sin hjärtoperation. Det kan jag erkänna var lite överdrivet, men det var ju så man dyrkade på den gamla goda tiden. höhö. Man var så allvarlig med det också. Tog det som ett personligt påhopp om någon sa att de var dåliga. Eller om någon föredrog Spice Girls. Jag gillade väl de också men om vi säger såhär. Jag äger 0 Spice Girls skivor. Jag äger ... fler Backstreet Boys skivor än de flesta skulle tycka är okej.
Men ... BSB 4-ever ♥
Nej, nu börjar jag känna mig lite rosslig i halsen så jag ska ut och fånga dagen. Tjarå
Hjääälp!
För 30 minuter sedan läste jag beskedet.
Antagningsbesked 1 : Politices Kandidatprogrammet, Lunds Universitet Antagen.
ANTAGEN!?
Va?
Det skulle jag ju inte. Det hade jag ju inte tänkt när jag sökte det. Det kan inte stå rätt.
Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram, Göteborgsuniversitet Struket.
Va?
Men så blir det ju om man blir antagen. Så jag är alltså antagen. I LUND!? På Pol. Kand!?
Vadå vill jag gå det??
Ringer till Pappa.
Hej det är Ellen, eller jag menar hej det är jag. Pappa jag har kommit in på Pol. kand. i Lund! (?)
Jaha vad kul, Grattis!
Ja, eller ja? Ja, jag tror det? Nu får ni komma hem så jag kan bestämma mig. Hejdå.
Ringer till Néria.
Hej! Jag har kommit in på Pol. kand. i Lund!
Jaha, oj vad kul!! Vad är det egentligen? Vad blir man då?
Jag vet inte, diplomat?
Jaha men vad gör man då egentligen.
Jag vet inte riktigt faktiskt men jag tror jag vill bli det.
Jaha vad kul, men du... du kanske ska ta reda på lite vad det är för nånting också.
Ja, okej ... ja det kan nog vara bra.
Eeh, hejdå.
Just nu: Äter hemkola och är skapligt förvirrad.
Fotnot. Jag har gett upp veganismen två dagar i förtid. Det är bara så jävla tråkigt.
Antagningsbesked 1 : Politices Kandidatprogrammet, Lunds Universitet Antagen.
ANTAGEN!?
Va?
Det skulle jag ju inte. Det hade jag ju inte tänkt när jag sökte det. Det kan inte stå rätt.
Samhällsvetenskapligt miljövetarprogram, Göteborgsuniversitet Struket.
Va?
Men så blir det ju om man blir antagen. Så jag är alltså antagen. I LUND!? På Pol. Kand!?
Vadå vill jag gå det??
Ringer till Pappa.
Hej det är Ellen, eller jag menar hej det är jag. Pappa jag har kommit in på Pol. kand. i Lund! (?)
Jaha vad kul, Grattis!
Ja, eller ja? Ja, jag tror det? Nu får ni komma hem så jag kan bestämma mig. Hejdå.
Ringer till Néria.
Hej! Jag har kommit in på Pol. kand. i Lund!
Jaha, oj vad kul!! Vad är det egentligen? Vad blir man då?
Jag vet inte, diplomat?
Jaha men vad gör man då egentligen.
Jag vet inte riktigt faktiskt men jag tror jag vill bli det.
Jaha vad kul, men du... du kanske ska ta reda på lite vad det är för nånting också.
Ja, okej ... ja det kan nog vara bra.
Eeh, hejdå.
Just nu: Äter hemkola och är skapligt förvirrad.
Fotnot. Jag har gett upp veganismen två dagar i förtid. Det är bara så jävla tråkigt.
vecka nr 2, dag 1
Jag har animaliska-produkter-cravings. Så är det bara. Veganism är inget för mig. Nu vet vi det. Jag har testat. - Är inte klar än dock!
Igår var jag hos Anja på hennes och idas lilla välkommen-hem-tillställning. Det var trevligt. Det spelades kubb. Jag och Halima nöjde oss med att göra vågen för deltagarna då och då. Kubb är ju trots allt " inte roligt- men det måste göras". Sen pratades det om ditten och datten och alkohol förekom för intresserade. Jag körde bil och var inte intresserad. Hursom. En grej jag inser att jag borde gjort i Frankrike är att ha skrivit dagbok. (På tal om att Anja hade en jättefin dagbok.) Jag skrev ju massa grejer i massa olika anteckningsböcker (varav jag tappade en på tåget hem .. snyft snyft...) Men ingen som var direkt: "Hej hej dagboken. Idag åkte jag och maja och may och sarah till cultura. Alla var i extas. Jag älskar den affären, och may blev nästan lite gråtmild. Tack och hej leverpastej."
Jag tror jag ska skaffa en bok och skriva ner massa minnen i efterhand. Souvenirs de France.
Anyways
Nu är det bara en tidsfråga innan mamma knackar på min dörr, öppnar och sen finns det två tänkbara scenarios
1. Hon säger: "Men Ellen. Nu får du faktiskt ta tag i det här och röja upp lite på ditt rum och bla bla bla... " Min respons blir omärkbar och tyst.
2. Hon säger ingenting men tittar på mig uppgivet. Min respons blir " Ja, jag vet jag ska" i kombination med ett insmikrande men försynt leende.
Jag vet inte var jag ska börja. Borsta tänderna kan nog vara bra.
Tja då.
Igår var jag hos Anja på hennes och idas lilla välkommen-hem-tillställning. Det var trevligt. Det spelades kubb. Jag och Halima nöjde oss med att göra vågen för deltagarna då och då. Kubb är ju trots allt " inte roligt- men det måste göras". Sen pratades det om ditten och datten och alkohol förekom för intresserade. Jag körde bil och var inte intresserad. Hursom. En grej jag inser att jag borde gjort i Frankrike är att ha skrivit dagbok. (På tal om att Anja hade en jättefin dagbok.) Jag skrev ju massa grejer i massa olika anteckningsböcker (varav jag tappade en på tåget hem .. snyft snyft...) Men ingen som var direkt: "Hej hej dagboken. Idag åkte jag och maja och may och sarah till cultura. Alla var i extas. Jag älskar den affären, och may blev nästan lite gråtmild. Tack och hej leverpastej."
Jag tror jag ska skaffa en bok och skriva ner massa minnen i efterhand. Souvenirs de France.
Anyways
Nu är det bara en tidsfråga innan mamma knackar på min dörr, öppnar och sen finns det två tänkbara scenarios
1. Hon säger: "Men Ellen. Nu får du faktiskt ta tag i det här och röja upp lite på ditt rum och bla bla bla... " Min respons blir omärkbar och tyst.
2. Hon säger ingenting men tittar på mig uppgivet. Min respons blir " Ja, jag vet jag ska" i kombination med ett insmikrande men försynt leende.
Jag vet inte var jag ska börja. Borsta tänderna kan nog vara bra.
Tja då.
Krågelfia a commencé
Jag är vegan. Jag sa att jag skulle göra det och nu gör jag det. Idag är dag 5. För er icke ingivna i mina planer har jag bestämt mig för att testa vara vegan i (minst) 2 veckor. Detta gör jag av ren nyfikenhet på hur det är och det beror inte på ett plötsligt uppvaknande och som en protest för den undermåliga djurhanteringen eller att kött är mord eller för att jag inte vill äta kadaver. Jag tycker kött är gott och har inga problem med att det en gång har levt. Anledningen är helt enkelt inte allvarligare än att jag vill testa. Och miljöaspekten på det hela, men för den sakens skull tycker jag det kan räcka att vara vegetarian.
Jag börjar tro att två veckor är för kort tid för att testa på det här. För den tiden skulle jag lätt kunna överleva på grönsakssoppor och bröd med ett jättegott färskost substitut jag har hittat. (Soyaosten smakar i ärlighetens namn lite funky, och jag äter den mest lite ibland för att mamma och pappa inte ska bli irriterade på att jag har köpt den.)
I tisdags var det lite surt. Vi grillade. Jag hade grönsaksbiff och hummus och massa gott i mitt bröd istället för hamburgare. Det var inte surt. Vad som var surt var att pappa penslade smör på majskolvarna jag hade sett framemot (trots att jag sagt till honom att inte göra det). Åt jag dem ändå? Nej. Om jag nu ska testa det här så får jag ju göra det hardcore. Vad är annars poängen. Då kan jag ju ha smör på mackan också. Och ost. Och äta fil och flingor. Det håller ju inte. När jag en gång i tiden var vegetarian hade han svårt att komma ihåg det också. Så jag är inte så förvånad att han idag om jag ville ha pannkakor. "Pappa, huvudingrediensen i pannkakor är mjölk och ägg. Det äter inte jag längre." "Åh! *suck* Varför måste du hålla på med sånt trams!?"
Men som sagt. Två veckor. Det kanske är för kort tid. Dåhinner jag inte få anledningar att försöka baka muffins eller pannkakor utan ägg och mjölk och sånna kluriga grejer. Men å andra sidan så har vi Jul i juli på ingående... är faktiskt inte så sugen på att vara vegan då. (Eller ska jag se det som en möjlighet att testa på hur det är att vara vegan över jul, utan att behöva vänta ett halvår... nja.. jag vet inte riktigt...)
En dag i taget.
Jag börjar tro att två veckor är för kort tid för att testa på det här. För den tiden skulle jag lätt kunna överleva på grönsakssoppor och bröd med ett jättegott färskost substitut jag har hittat. (Soyaosten smakar i ärlighetens namn lite funky, och jag äter den mest lite ibland för att mamma och pappa inte ska bli irriterade på att jag har köpt den.)
I tisdags var det lite surt. Vi grillade. Jag hade grönsaksbiff och hummus och massa gott i mitt bröd istället för hamburgare. Det var inte surt. Vad som var surt var att pappa penslade smör på majskolvarna jag hade sett framemot (trots att jag sagt till honom att inte göra det). Åt jag dem ändå? Nej. Om jag nu ska testa det här så får jag ju göra det hardcore. Vad är annars poängen. Då kan jag ju ha smör på mackan också. Och ost. Och äta fil och flingor. Det håller ju inte. När jag en gång i tiden var vegetarian hade han svårt att komma ihåg det också. Så jag är inte så förvånad att han idag om jag ville ha pannkakor. "Pappa, huvudingrediensen i pannkakor är mjölk och ägg. Det äter inte jag längre." "Åh! *suck* Varför måste du hålla på med sånt trams!?"
Men som sagt. Två veckor. Det kanske är för kort tid. Dåhinner jag inte få anledningar att försöka baka muffins eller pannkakor utan ägg och mjölk och sånna kluriga grejer. Men å andra sidan så har vi Jul i juli på ingående... är faktiskt inte så sugen på att vara vegan då. (Eller ska jag se det som en möjlighet att testa på hur det är att vara vegan över jul, utan att behöva vänta ett halvår... nja.. jag vet inte riktigt...)
En dag i taget.
Jag är faktiskt inte religös
Jag jobbar i Avesta nu. Jag och min lillebror hänger utanför "Avesta Art" och försöker få folk att testa e-guider. En e-guide helt ny typ av guide framtagen av pappa professorn och hans elever. Dvs en handdator med GPS och berättarröst med tillhörande bilder. Faktiskt en ganska bra grej. Men dels är det inte en jävel som kommer till konstutställningen, och de jävlarna som faktiskt kommer vill titta på konsten eller bruket och inte strosa om kring i gamla byn med vår guide. Så kort sagt är det rätt segt. Så förutom att spela solitaire på handdatorn finns det inte så mycket att göra förutom att prata med lillebror. Solitaire är inte så roligt. Min bror är ganska lustig och oberäknelig dock.
Någon gång under dagen. (Jag har tagit med en avokado till min lunch.)
Han: Får jag ta din avokado?
Jag: Nej
Han: Varför inte då?
Jag: För att jag vill ha den.
Han: Varför då?
Jag: För att den är god.
Han: Varför då?
Jag: För att Gud skapade den så.
Han: Varför då?
Jag: För att människan förtjänade det.
Han: I bet we didn't
Jag: Tänk vad läskigt om jag skulle vara sådär hyper relli
Han: Du skulle ju kunna vara det
Jag: Va? Varför då??
Han: ...Och så skulle du byta namn till Zacharias eller Cornelis.
Jag: Hahaha, men det är ju killnamn
Han: ... Eller Charlotte och så skulle du vilja att man kallar dig Charlie.
(Här vill jag bara göra ett litet avbrott för mina läsare och påpeka att inte heller jag förstår varför man, om man plötsligt skulle bli väldigt religös, skulle vilja byta namn. Än mindre varför man skulle välja ett mansnamn om man är kvinna, och varför det skulle vara Cornelis. Det finns ingen tidigare intern historia jag kan tillägga om de här namnen.)
Något senare i diskussionen:
Jag: Är du konfirmerad?
Han: Nej
Jag: Hädare!
Han (Sagt med ett seriöst och ärligt frågande tonfall): Vadå? Vad kommer hända?
Jag hoppas det kommer mer gäster imårrn. I onsdags var det faktiskt ett par som lovade att de skulle komma tillbaka och gå på fredag. They better!
Någon gång under dagen. (Jag har tagit med en avokado till min lunch.)
Han: Får jag ta din avokado?
Jag: Nej
Han: Varför inte då?
Jag: För att jag vill ha den.
Han: Varför då?
Jag: För att den är god.
Han: Varför då?
Jag: För att Gud skapade den så.
Han: Varför då?
Jag: För att människan förtjänade det.
Han: I bet we didn't
Jag: Tänk vad läskigt om jag skulle vara sådär hyper relli
Han: Du skulle ju kunna vara det
Jag: Va? Varför då??
Han: ...Och så skulle du byta namn till Zacharias eller Cornelis.
Jag: Hahaha, men det är ju killnamn
Han: ... Eller Charlotte och så skulle du vilja att man kallar dig Charlie.
(Här vill jag bara göra ett litet avbrott för mina läsare och påpeka att inte heller jag förstår varför man, om man plötsligt skulle bli väldigt religös, skulle vilja byta namn. Än mindre varför man skulle välja ett mansnamn om man är kvinna, och varför det skulle vara Cornelis. Det finns ingen tidigare intern historia jag kan tillägga om de här namnen.)
Något senare i diskussionen:
Jag: Är du konfirmerad?
Han: Nej
Jag: Hädare!
Han (Sagt med ett seriöst och ärligt frågande tonfall): Vadå? Vad kommer hända?
Jag hoppas det kommer mer gäster imårrn. I onsdags var det faktiskt ett par som lovade att de skulle komma tillbaka och gå på fredag. They better!
Emo kid - Jag har saknat dig
Igår spelade Kent på Peace and Love. Jag var där. Jag var definitivt inte ensam.
När jag fick höra att Kent skulle komma till P&L var jag faktiskt i ärlighetens namn måttligt imponerad. Magin med Kent hade försvunnit för längesen. Det känns som en evighet sen jag gick i åttan och hagnesta hill och alla de andra skivorna gick varma i min bärbara cd-spelare. Eller hemma hos Hanna eller Néria. Haha, det är faktiskt en hel evighet sen. En hel evighet sen jag köpte vinröda converse och var vegetarian och höstarna alltid var väldigt kalla. (De kalla höstarna kan faktiskt ha hängt ihop med att converse inte är speciellt slask-tåliga.) När du och jag döden kom var det redan någonting annat, men det var fortfarande lite magiskt och när de spelade på sportfältet i borlänge var det sagolikt. Till och med på Hultsfred vad det helt galet bra. Men sen kom "Tillbaka till samtiden", och det var som om det var då det stod klart att vi hade växt ifrån varandra. De hade blivit något nytt, jag hade blivit någon annan, och vi hade växt isär. Sådär som det blir ibland. Men utan vemod. Jag har faktiskt inte gillat den nya skivan så mycket, men det är okej. No hard feelings. Men igår...
Hela dagen igår var jag så jävla opeppad på att dra mig ner till Peace and Love igen. Torsdagen var precis hur rolig som helst. Men jag hade ingen motivation. Jag kände mig bitter och hatisk. Hormonell och pubertal. Det låg nåt i luften. Jag ville vara full och otrevlig och.. sminka mig med mycket kajal. Eller nåt.
Igår spelade Kent på Peace and Love. Jag var där. Allt kändes bra igen. Jag hade hittat hem och allt gammalt groll är glömt. Det är vi igen. Magin finns där. Jag är ett emo kid. Lite i smyg. Men det är för jävla underbart.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article2780851.ab
När jag fick höra att Kent skulle komma till P&L var jag faktiskt i ärlighetens namn måttligt imponerad. Magin med Kent hade försvunnit för längesen. Det känns som en evighet sen jag gick i åttan och hagnesta hill och alla de andra skivorna gick varma i min bärbara cd-spelare. Eller hemma hos Hanna eller Néria. Haha, det är faktiskt en hel evighet sen. En hel evighet sen jag köpte vinröda converse och var vegetarian och höstarna alltid var väldigt kalla. (De kalla höstarna kan faktiskt ha hängt ihop med att converse inte är speciellt slask-tåliga.) När du och jag döden kom var det redan någonting annat, men det var fortfarande lite magiskt och när de spelade på sportfältet i borlänge var det sagolikt. Till och med på Hultsfred vad det helt galet bra. Men sen kom "Tillbaka till samtiden", och det var som om det var då det stod klart att vi hade växt ifrån varandra. De hade blivit något nytt, jag hade blivit någon annan, och vi hade växt isär. Sådär som det blir ibland. Men utan vemod. Jag har faktiskt inte gillat den nya skivan så mycket, men det är okej. No hard feelings. Men igår...
Hela dagen igår var jag så jävla opeppad på att dra mig ner till Peace and Love igen. Torsdagen var precis hur rolig som helst. Men jag hade ingen motivation. Jag kände mig bitter och hatisk. Hormonell och pubertal. Det låg nåt i luften. Jag ville vara full och otrevlig och.. sminka mig med mycket kajal. Eller nåt.
Igår spelade Kent på Peace and Love. Jag var där. Allt kändes bra igen. Jag hade hittat hem och allt gammalt groll är glömt. Det är vi igen. Magin finns där. Jag är ett emo kid. Lite i smyg. Men det är för jävla underbart.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article2780851.ab
A year in France, not quite, men det kräver en blogg!
Je peut pas decider en quelle langue je veux ecrire. En quelle langue je veux exprimer mes souvenirs de ces temps. Jag kan inte välja. I just can't. I can't choose, and there's not gonna be a whole lot of my friends who'll understand all of this. Not many at all, men alltid är det något ni förstår. Om inte - tant pis. (Maja - enjoy, hoppas jag ;) )
I'm sitting on my bed, jammed in between my bags. Fyllda till bredden. J'ai dis mes derniers au revoirs à Chantilly. I've just had my last dinner with the family. We went to a really cosy creperie in Chantilly where I've actullay never been, but always 've wanted to go. Maja, du vet det vi såg första kvällen vi såg när vi gick hem, när jag precis hade kommit till Chantilly och vi hade varit på Sylvia's. Och precis innan det såg jag familjen Isaksson/Nicolas vid rödljusen i bilen bredvid. Hur märkligt är inte det liksom! De vinkade och såg jätteglada ut och ajg vinkade glatt tillbaka. No hard feelings, what so ever. Verkligen. C'etait super. Creperiet alltså. Haha, merde, cette texte sera vraiment la bordel! det kan ju aldrig bli bra detta. Then I took a tour, had a last wave at the castel with the kids. I'm not as nostalgic as one might think I would be. It's sad. But I'm mostly happy with everything that has come my way here. (My random mix on i tunes just switched to à cause des garcons by Yelle. haha). Ca veux pas dire qu'il n'y a pas des choses qui va me manquer de France. Il y en a beaucoup! Like today for example, I went by Ellen's place to say goodbye. Had a glass of rosé. And that, I'm sure I wont have as much of at home. On boit du vin comme d'eau ici!, I say and tell her I'll miss it. (åtminstone vi...) Ellen goes; Yeah, well I already did, haha. :D
I'll miss her. And I'll miss Liva. Yesterday night we had a really romantic evening en regardant le dernier "nuit de feu" (just said so cause I wanted to apply what I've learned concerning "gerondif" haha). There were candles, rosé (ofcourse), choclate (ofcourse), melon, blankets, Liva's backyard with the bamboo table and the palm that gives you all the exotic vibes you need. There were fireworks in the horizon. I don't need to add anything else.
Sarah left this friday, and Maja and May are long gone history in this fairytale. NOT meaning they're gone for good. Pas du tout. Inte alls. They just left the sejour en France a bit earlier than me. That doesn't mean I'm not gonna miss them tho'. I already do.
Quoi d'autre. There is no way I can squeeze in my last nine months in a blogg like this. Och det tänker jag inte heller. Men nu är det hejdå Frankrike. För den här gången.
Mood music for this blogg will be;
Cliché, peut etre. Men det rör mig inte ryggen. En fait. Je m'en fou! =D
För faktiskt. Om jag någonsin träffar en man som gör musik som Yann Tiersen så gifter jag mig. Lyssna på några andra låtar när ni väl håller på..
Btw. Jag kommer hem imorgon.
À tout
Att ångra det man aldrig gjorde och inte det man redan gjort
Jag vet att det uttycket är menat som nån slags peppning. Go for it liksom, du kommer bara ångra det du aldrig gjorde, vad som är gjort är gjort är det ingen mening med att ångra. Men med viljan att åka runt jorden, lära sig alla världens språk, testa alla möjliga olika jobb och utblidningar - inom de närmsta fem åren, blir det uttrycket mest som en fet örfil.
Jag tror det är det som är grunden till den nya typen av livskris, den som kommer när man är mellan 17 och 30 år. Vi har kanske helt enkelt för mycket vilja, för många möjligheter. Man ska plugga, jobba och resa samtidigt. Nej, kanske inte för många möjligheter. Så kan man ju inte säga, Men, grejen är att bara för att vi har alla de möjligheterna betyder det ju inte att man faktiskt måste testa alla. Man får ju ta och parasitera lite på andras upplevelser också. Det är exakt vad jag tänker ta att göra när jag kommer hem om två veckor. Då tänker jag höra hur det är att vara student lite här och var i Sverige, jobba, resa omkring i sydostasien, volontära i afrika, au paira i tyskland och förhoppningsvis får jag höra lite om australien och nya zeeland också. Skulle inte förvåna mig om det blir en jävla massa lumpensnack från höger och vänster också. Så kanske jag inte behöver testa allt det själv. Även om det låter jävligt roligt.
Höra om det tänker jag i varje fall göra.
Och jag ser framemot det. Innerligt!
Jag tror det är det som är grunden till den nya typen av livskris, den som kommer när man är mellan 17 och 30 år. Vi har kanske helt enkelt för mycket vilja, för många möjligheter. Man ska plugga, jobba och resa samtidigt. Nej, kanske inte för många möjligheter. Så kan man ju inte säga, Men, grejen är att bara för att vi har alla de möjligheterna betyder det ju inte att man faktiskt måste testa alla. Man får ju ta och parasitera lite på andras upplevelser också. Det är exakt vad jag tänker ta att göra när jag kommer hem om två veckor. Då tänker jag höra hur det är att vara student lite här och var i Sverige, jobba, resa omkring i sydostasien, volontära i afrika, au paira i tyskland och förhoppningsvis får jag höra lite om australien och nya zeeland också. Skulle inte förvåna mig om det blir en jävla massa lumpensnack från höger och vänster också. Så kanske jag inte behöver testa allt det själv. Även om det låter jävligt roligt.
Höra om det tänker jag i varje fall göra.
Och jag ser framemot det. Innerligt!
vart tog entusiasmen vägen?
Egentligen skulle jag bara blogga om att ikväll när jag kom hem från Le sylvia hoppade jag ut i gatan av förvåning av att bladknopparna på vår husvägg nu var utslagna till större än handnävs-stora blad, det måste ha hänt på bara några dagar. Men sen. Ja jag vet inte riktigt. Det är väl alltid lite så det brukar komma sig att jag kommer igång med att blogga. Jag upplever nånting jag verkligen vill skriva om och ibland har jag kommit ifrån ämnet redan innan jag börjar, ibland lyckas jag få med det på nåt sätt. Men idag. Idag blev jag lite förvånad över min förvåning. Jag hoppade verkligen bokstavligen ut i vägen när jag såg bladen. Ja, jag har sett blad förut, men de har aldrig varit där förut så jag blev förvånad. Sen blev jag liteOch jag har verkligen inte varit uppmärksam på sådär små saker som jag var när jag kom hit. Jag vet inte var min fascination för saker och ting har tagit vägen. Jag tänker på hur jag var när jag kom i höstas. Jag måste ha blivit lite avtrubbad av någon anledning på senaste tiden. Jag har varit här lite längre nu, allting är lite mer vardag nu, men ändå. Allting hade mer färg, större djup, högre kontrast, starkare doft, smak. Allting. Sen var det nånting som tog ner mig på jorden. Kanske J'ai besoin de changer d'air.
I liveD on fascination.
I liveD on fascination.
Leaving this moment
Jag skulle väl egentligen ha lagt upp det här i lördags, men hälften försvann så jag blev aldrig klar. Har väl lite tappat ögonblicket nu.. men här kommer det iaf.
Det här inlägget är till maja. Egentligen till alla mina favorit aupairer här men, bara maja förstår. Så enjoy Maja, och gråt inte. Igår var det avskedsmiddag med kärngänget. Jag, Maja, Marioly, Sarah, Liva. På onsdag åker Maja hem, i maj åker May hem, Liva, Sarah och jag drar nog ungefär samtidigt. Det är så mycket som har ändrats sen alla vi var au pairer här ute men may och maja har ändå varit nära hela tiden. Fram tills nu. Det här är liksom början på slutet av den här tiden och det känns så sorgligt. Men it's just a moment this time will pass. U2 får bli lite moodmusic för det här.
Så igår alltså. Det var så besynnerligt. Jag påväg att hämta liva vid åtta tiden. Det var en helt underbar kväll. Soligt, varmt mörkrosablommor på träden och ljusgröna knoppar. Romantiskt jag vet. Det var som att en doft av nostalgi kom över mig och jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen. Mmm, doft av nostalgi, jag vet, jag börjar sväva iväg i mina jämförelser här nu och jag kunde faktiskt inte känna någon doft alls överhuvudtaget men för varje gång jag andades in blev jag mer nostalgisk. Tänkte på allt underbart vi har varit med om här, men också (lite märkligt nog) allt underbart någonsin, eller de senaste åren i varje fall. Ja, well, det kom väl på köpet liksom. Nostalgia locomotive, gives you a hell of a ride. Ledsen över att allt är påväg att ta slut. Lycklig och nöjd över att få träffa les meufs igen - övertygad om att det inte kommer vara den sista gången.
Svensk-fransk-engelska. Det är nog mitt favoritspråk just nu. Jag älskar att lära mig nya uttryck på franska ("det är inte dina lökar" ¹, eller, "det här får mig att bli en get" ², eller, "stäng din Camembert-låda" ³ .) Och jag älskar att blanda alla språk hej vilt, för ibland känns det som att det bara finns ett språk för det man vill säga, det går inte att översätta från franska till svenska, eller svenska till engelska, eller engelska till franska.(Och ibland har man brainfreeze och kan bara ordet på ett språk - inte nödvändigtvis svenska faktiskt.) Maja har alltid kunnat fatta. Jag kommer sakna det så sjukt mycket. Här nu de sista två / en och en halv månaderna, och ännu mer hemma i Sverige. Och jag kommer sakna när May pratar franska med en tillgjort mexikansk brytning. Det är en jävla massa grejer jag kommer sakna faktiskt. Men.. jag vill inte tänka på det mer riktigt än. Det är ändå ett tag kvar innan jag åker.
¹ Ce n'est pas t'es oignons - Det har inte du med att göra, det angår dig inte.
² Ca me rend chèvre - Det gör mig galen (kogalen om ni så vill).
³ Ferme ta boite à camembert - Håll käften.
Det här inlägget är till maja. Egentligen till alla mina favorit aupairer här men, bara maja förstår. Så enjoy Maja, och gråt inte. Igår var det avskedsmiddag med kärngänget. Jag, Maja, Marioly, Sarah, Liva. På onsdag åker Maja hem, i maj åker May hem, Liva, Sarah och jag drar nog ungefär samtidigt. Det är så mycket som har ändrats sen alla vi var au pairer här ute men may och maja har ändå varit nära hela tiden. Fram tills nu. Det här är liksom början på slutet av den här tiden och det känns så sorgligt. Men it's just a moment this time will pass. U2 får bli lite moodmusic för det här.
Så igår alltså. Det var så besynnerligt. Jag påväg att hämta liva vid åtta tiden. Det var en helt underbar kväll. Soligt, varmt mörkrosablommor på träden och ljusgröna knoppar. Romantiskt jag vet. Det var som att en doft av nostalgi kom över mig och jag visste inte om jag skulle vara glad eller ledsen. Mmm, doft av nostalgi, jag vet, jag börjar sväva iväg i mina jämförelser här nu och jag kunde faktiskt inte känna någon doft alls överhuvudtaget men för varje gång jag andades in blev jag mer nostalgisk. Tänkte på allt underbart vi har varit med om här, men också (lite märkligt nog) allt underbart någonsin, eller de senaste åren i varje fall. Ja, well, det kom väl på köpet liksom. Nostalgia locomotive, gives you a hell of a ride. Ledsen över att allt är påväg att ta slut. Lycklig och nöjd över att få träffa les meufs igen - övertygad om att det inte kommer vara den sista gången.
Svensk-fransk-engelska. Det är nog mitt favoritspråk just nu. Jag älskar att lära mig nya uttryck på franska ("det är inte dina lökar" ¹, eller, "det här får mig att bli en get" ², eller, "stäng din Camembert-låda" ³ .) Och jag älskar att blanda alla språk hej vilt, för ibland känns det som att det bara finns ett språk för det man vill säga, det går inte att översätta från franska till svenska, eller svenska till engelska, eller engelska till franska.(Och ibland har man brainfreeze och kan bara ordet på ett språk - inte nödvändigtvis svenska faktiskt.) Maja har alltid kunnat fatta. Jag kommer sakna det så sjukt mycket. Här nu de sista två / en och en halv månaderna, och ännu mer hemma i Sverige. Och jag kommer sakna när May pratar franska med en tillgjort mexikansk brytning. Det är en jävla massa grejer jag kommer sakna faktiskt. Men.. jag vill inte tänka på det mer riktigt än. Det är ändå ett tag kvar innan jag åker.
¹ Ce n'est pas t'es oignons - Det har inte du med att göra, det angår dig inte.
² Ca me rend chèvre - Det gör mig galen (kogalen om ni så vill).
³ Ferme ta boite à camembert - Håll käften.
nattliga reflektioner med beri
Ellen säger (00:32):
vet du vad som är fett tråkigt i det här landet gällande garcons
østnæs säger (00:32):
alla har basker!
østnæs säger (00:32):
ingen originalitet!
Där har ni dock ett original som heter duga. ♥
Laisse
Skaplig helg må jag säga men jag känner mig helt körd. Inte överdrivet mycket festande, inte överdrivet mycket hemlängtan, bara tillräckligt för att eeerm knock me off my feet.
Fredagen;
Sarah, Jag, vin i kroppen, låångt "givande" rödvinsfilosoferande på donken på Champs Elysée drickandes energidryck flyendes undan kylan och regnet.
På väg till Duplex, möjligtvis aningen livliga, stannar och pratar med ett par killar, tyska, där över helgen.
Duplex, träffar Marioly och Marcella, ringer Salim, "kommer om fem minuter"
På väg in, Marioly Marcella, Sarah går in, jag väntar på Salim, "Attendez à votre gauche s'il vous plaitez mademoiselle." "Wait on the side please, wait on the side." Jaja jag fattar, jag pratar Franska.
Salim kommer, slinker in i kön igen, vi går in.
Inne på Duplex, dansar, pratar med Salims kompis, Sarah pratar med Salim .. "We're gonna go to that room" "Yeah yeah, talk to u later" je m'en fou. Ser dem inte på hela kvällen. je m'en fou.
Dansar, "Do you want that guy? Then just go get him Sarah", "Let's go check out that room" dansar, ser inte Marioly och Marcella speciellt mycket. "Shit ellen, this guy is gay," "Have you ever kissed a girl..." Dansar, "Yes Sarah, go for it. I'll take this one" Soffa, dansar. Sent. "Ok Ellen, let's go home." "Will I see u again?" "On sais pas"
Femtiden, påväg hem, Noctilien, Sjunde våningen, ingen hiss, sova hos Marcella. Kallt utan täcke.
Lördagen;
Vaknar hos Marcella för tionde gången den natten, 12-snåret iväg till metron mot Gare du Nord. Tar tåget 12.43. Bomb-risk längre fram på spåret, försenad avgång, visar sig vara en personolycka. Tillbaka i Coye-La-Foret en bit efter två. Åker och handlar till söndagens lunch. Glömmer dillen och frukten. Skjutsar hem Sarah. Sjukt trött och sliten. Stannar på champion på vägen hem och köper massa dill, jordgubbar, vindruvor och ananas. Kommer hem, duschar, dricker en kopp kaffe, blir upphämtad av Liva. Dricka drinkar hos Sarah och off we go. Karim ringer, "We're going to Fleche d'Or, meet me at je sais pas quoi" "No" Je m'en fou. Letar reda på Majas jobb, pratar svenska, med Maja, träffar Maja, saknar Maja. "Roberrrto hälsar att han s'en fou om du har en pojkvän" "Alors je peut t'appeller?" "Oui" Je m'en fou.
Alla tappar suget, vi tar metron till Gare du Nord och somnar på Tåget.
Söndagen;
Vaknar långt innan väckarklockan. Ligger och drar oss i sängen. Ringer hem, pratar recept och glad påsk med mamma och pappa. Förbereder lunchen tillsammans med Sarah lyssnandes på soundtacket till Amelie från Montmartre, åker och hämtar Zoe. Svänger ihop en kladdkaka och skjutsar in i ugnen innan vi sätter oss och äter Sallad med avokado och körsbärstomater, ugnsbakad potatis och morötter med timjan och vitlök ,snabbgravad halstrad lax tillsammans med en vitvinsås med dill, senap och honung. Pratar, äter, går över på frukten och kladdkakan med grädde. Jordgubbar och ananas.
Fredagen;
Sarah, Jag, vin i kroppen, låångt "givande" rödvinsfilosoferande på donken på Champs Elysée drickandes energidryck flyendes undan kylan och regnet.
På väg till Duplex, möjligtvis aningen livliga, stannar och pratar med ett par killar, tyska, där över helgen.
Duplex, träffar Marioly och Marcella, ringer Salim, "kommer om fem minuter"
På väg in, Marioly Marcella, Sarah går in, jag väntar på Salim, "Attendez à votre gauche s'il vous plaitez mademoiselle." "Wait on the side please, wait on the side." Jaja jag fattar, jag pratar Franska.
Salim kommer, slinker in i kön igen, vi går in.
Inne på Duplex, dansar, pratar med Salims kompis, Sarah pratar med Salim .. "We're gonna go to that room" "Yeah yeah, talk to u later" je m'en fou. Ser dem inte på hela kvällen. je m'en fou.
Dansar, "Do you want that guy? Then just go get him Sarah", "Let's go check out that room" dansar, ser inte Marioly och Marcella speciellt mycket. "Shit ellen, this guy is gay," "Have you ever kissed a girl..." Dansar, "Yes Sarah, go for it. I'll take this one" Soffa, dansar. Sent. "Ok Ellen, let's go home." "Will I see u again?" "On sais pas"
Femtiden, påväg hem, Noctilien, Sjunde våningen, ingen hiss, sova hos Marcella. Kallt utan täcke.
Lördagen;
Vaknar hos Marcella för tionde gången den natten, 12-snåret iväg till metron mot Gare du Nord. Tar tåget 12.43. Bomb-risk längre fram på spåret, försenad avgång, visar sig vara en personolycka. Tillbaka i Coye-La-Foret en bit efter två. Åker och handlar till söndagens lunch. Glömmer dillen och frukten. Skjutsar hem Sarah. Sjukt trött och sliten. Stannar på champion på vägen hem och köper massa dill, jordgubbar, vindruvor och ananas. Kommer hem, duschar, dricker en kopp kaffe, blir upphämtad av Liva. Dricka drinkar hos Sarah och off we go. Karim ringer, "We're going to Fleche d'Or, meet me at je sais pas quoi" "No" Je m'en fou. Letar reda på Majas jobb, pratar svenska, med Maja, träffar Maja, saknar Maja. "Roberrrto hälsar att han s'en fou om du har en pojkvän" "Alors je peut t'appeller?" "Oui" Je m'en fou.
Alla tappar suget, vi tar metron till Gare du Nord och somnar på Tåget.
Söndagen;
Vaknar långt innan väckarklockan. Ligger och drar oss i sängen. Ringer hem, pratar recept och glad påsk med mamma och pappa. Förbereder lunchen tillsammans med Sarah lyssnandes på soundtacket till Amelie från Montmartre, åker och hämtar Zoe. Svänger ihop en kladdkaka och skjutsar in i ugnen innan vi sätter oss och äter Sallad med avokado och körsbärstomater, ugnsbakad potatis och morötter med timjan och vitlök ,snabbgravad halstrad lax tillsammans med en vitvinsås med dill, senap och honung. Pratar, äter, går över på frukten och kladdkakan med grädde. Jordgubbar och ananas.
En lapp på min säng
"Coucou l'ellenn c'est domage tu été pas la pour le brunch je t'aime ma l'ellen
EMMA.P."
Hej hej Ellen det är synd att du inte var där på brunchen jag älskar dig min ellen
EMMA.P."
Hej hej Ellen det är synd att du inte var där på brunchen jag älskar dig min ellen
Trop bon, trop bien
Jag vet att det var en dryg månad sen senast jag skrev men nu har jag faktiskt en hel del att berätta. Till att börja med lördag den 15:e, dvs igår.
Champagne, foie gras, vinprovning, brandy snaps med cotted cream, f'ärska jordgubbar och blåbär.
Mike, Liva's aupair pappa fyllde år. Zoe och jag var där och serverade. Ovanstående bild är vårt mästerverk. Zoe lärde mig trick för att polera glas, servera vin, och vi stod för påfyllningen av vin- och champagne glas och hors d'oeuvres, servering och diskning. Faktiskt väldans synd att jag inte tog kort på bordet när det var dukat, det såg helt sagolikt ut. Två långa tjocka blockljus, vita tulpaner, fyra sorters glas, röda servetter. Champagne & hors d'oeuvres, foie gras dekorerat med röda vinbär, grovsalt, aprikossylt och bröd, beef wellington, haricot verts, gravy och potatis, en himlans massa VÄLmogna ostar och bröd, brandy snaps med färska jorgubbar, blåbar, cotted cream och jordgubbs cooley.
Lite stressigt mellan bytena men jävligt roligt! Och gott, sjukt god champagne och när vi hade en minut över eller så gjorde jag och Zoe vårt bästa för att se till så att maten vi just serverat inte var dålig på något sätt. Den bästa överaskningen var när efterätten var serverad och vi hade en tallrik över. Nästan för fint för att äta... och vi hade ju ändå massa bär och cotted cream över... och det är ändå godare att äta med fingrarna direkt ut byttan. Så vi ställde in tallriken i kylen som present till Liva som, stackaren, var i grannhuset och var barnvakt för åtta barn. Efterätten serverad alltså och en lite lugn stund, så vi satte oss vid bordet och skulle just hugga in när...(wtf!?) En till efterättstallrik som var över stod och väntade på oss på diskbänken. Vi högg in. Och vi upptäckte den bästa smakkombon någonsin. Champagne, cotted cream och jorgubbar. Heaven.
Allt var mycket uppskattat och vi fick dessutom lära oss prova vin av en vin-fantast på festen. Zoe var i extas av att få höra så mycket brittisk engelska och att hon träffade en man som lovade att hon skulle få komma och motionera hans hästar och hennes extas smittade över gott och väl på mig också. (Att vi tjänade en veckas lön på en kväll var inte heller fy skam.) Nog för att vi inte kom hem förrän tre- halvfyra snåret men jag hade sjukt roligt.
Champagne, foie gras, vinprovning, brandy snaps med cotted cream, f'ärska jordgubbar och blåbär.
Mike, Liva's aupair pappa fyllde år. Zoe och jag var där och serverade. Ovanstående bild är vårt mästerverk. Zoe lärde mig trick för att polera glas, servera vin, och vi stod för påfyllningen av vin- och champagne glas och hors d'oeuvres, servering och diskning. Faktiskt väldans synd att jag inte tog kort på bordet när det var dukat, det såg helt sagolikt ut. Två långa tjocka blockljus, vita tulpaner, fyra sorters glas, röda servetter. Champagne & hors d'oeuvres, foie gras dekorerat med röda vinbär, grovsalt, aprikossylt och bröd, beef wellington, haricot verts, gravy och potatis, en himlans massa VÄLmogna ostar och bröd, brandy snaps med färska jorgubbar, blåbar, cotted cream och jordgubbs cooley.
Lite stressigt mellan bytena men jävligt roligt! Och gott, sjukt god champagne och när vi hade en minut över eller så gjorde jag och Zoe vårt bästa för att se till så att maten vi just serverat inte var dålig på något sätt. Den bästa överaskningen var när efterätten var serverad och vi hade en tallrik över. Nästan för fint för att äta... och vi hade ju ändå massa bär och cotted cream över... och det är ändå godare att äta med fingrarna direkt ut byttan. Så vi ställde in tallriken i kylen som present till Liva som, stackaren, var i grannhuset och var barnvakt för åtta barn. Efterätten serverad alltså och en lite lugn stund, så vi satte oss vid bordet och skulle just hugga in när...(wtf!?) En till efterättstallrik som var över stod och väntade på oss på diskbänken. Vi högg in. Och vi upptäckte den bästa smakkombon någonsin. Champagne, cotted cream och jorgubbar. Heaven.
Allt var mycket uppskattat och vi fick dessutom lära oss prova vin av en vin-fantast på festen. Zoe var i extas av att få höra så mycket brittisk engelska och att hon träffade en man som lovade att hon skulle få komma och motionera hans hästar och hennes extas smittade över gott och väl på mig också. (Att vi tjänade en veckas lön på en kväll var inte heller fy skam.) Nog för att vi inte kom hem förrän tre- halvfyra snåret men jag hade sjukt roligt.
Cappucino, solsken och påskliljor - 12 februari
Äntligen påväg!
Våren är här. Det är inte bara sådär att man kan känna den i vinden och ana den i ljuset längre. Den är faktiskt här. Mornarna är fortfarande täckta av frost men framåt middagstiden när solen har gjort sitt lyser gräset grönt och i skogen tittar knoppar upp. Igår var jag ute och promenerade runt i flera timmar med Liva och plockade påskliljor.
Så nu sitter jag här i solskenet och njuter. En kopp capuccino med chokladpulver på. Ett par stora raggsockor och en inspärrad hund. (Det var just inte så mycket ro innan jag spärrade in henne eftersom hon stod och skällde konstant i ca fem minuter på något okänt i förrådet.)
Det finns inte så mycket mer att säga. Tout va bien. C'est trop bien...
Galet!
Jag har haft en helt kalasbra, sjukt rolig helg!
Nu ska jag gå och lägga mig, men imorgon kommer det eventuellt smaskiga detaljer av något slag. Haha.
Off I go
Om en liten liten stund ska jag in till stationen i Chantilly. Hur det kommer gå till är ännu oklart, men jag litar på att det kommer att lösa sig. Nätterna är lite kyliga men jag kan se att våren är påväg. Allt vilar i ett helt annat ljus och det bådar gott för framtidens nattliv minsann.
Igår skulle vi ha sett ett rockband på "guldpilen" men vi kom dit försent. Jag och Sarah träffade en fransman och en skotte som kom from ryssland/mongoliet(?) i tunnelbanan. Skotten kunde ett ord på svenska. Det var inte tack och det var inte hej. Det var kastrull. Jag showade off med mina "det är bomull till hundra procent"-kunskaper i spanska som alltid vid konversationer om språkliga färdigheter och senare på kvällen dansade jag och maja med varsin italienare som pratade franska. Iaf den jag pratade med, franska med en vääldigt stark italiensk accent. Charmigt. Väldigt likt mexikanaren i la science des reves. Se den filmen, den är bra. Efter ett mycket kort besök hos rockbandet från NY bestämde vi oss för att kalla det för en helkväll och bege oss till Majas uppgraderade, faktiskt ganska stora rum för att sova. En mångkulturell afton som vanligt med andra ord ;)
Ikväll får vi se var kvällen för oss, om jag nu lyckas ta mig till stationen i Chantilly dvs. ..
Igår skulle vi ha sett ett rockband på "guldpilen" men vi kom dit försent. Jag och Sarah träffade en fransman och en skotte som kom from ryssland/mongoliet(?) i tunnelbanan. Skotten kunde ett ord på svenska. Det var inte tack och det var inte hej. Det var kastrull. Jag showade off med mina "det är bomull till hundra procent"-kunskaper i spanska som alltid vid konversationer om språkliga färdigheter och senare på kvällen dansade jag och maja med varsin italienare som pratade franska. Iaf den jag pratade med, franska med en vääldigt stark italiensk accent. Charmigt. Väldigt likt mexikanaren i la science des reves. Se den filmen, den är bra. Efter ett mycket kort besök hos rockbandet från NY bestämde vi oss för att kalla det för en helkväll och bege oss till Majas uppgraderade, faktiskt ganska stora rum för att sova. En mångkulturell afton som vanligt med andra ord ;)
Ikväll får vi se var kvällen för oss, om jag nu lyckas ta mig till stationen i Chantilly dvs. ..
